En grundläggande lektion i hydrodynamik...

...kanske vore något för de som kommenterat i föregående inlägg. Där påpekar någon: "Men tänk på hur mycket koldioxid ni skulle släppt ut då!" Denne någon (anonym som vanligt såklart!) gör den gamla vanliga uttjatade slutsatsen att stort = hemskt. Detta är dock uttryck för emotionellt politiskt önsketänkande snarare än vetenskapliga fakta, vetenskap som i det här fallet hamnar på hydrodynamikens bord.

En längre båt får en bättre våg utmed skrovet och släpper vattnet bättre. Den långsmala Norska snurparen av Talbormodell torde vara det ultimata om man vill minska ett fiskefartygs koldioxidutsläpp och då talar vi bara om skrovets storlek, all annan teknisk innovation exkluderat så som dieselelektrisk framdrift, elgenererande avgaspannor, partikelfilter, NOX-reduktion, skysails och modernare elbesparande utrustning ombord! Inte heller har vi då behandlat frågor som manskapets säkerhet och bekvämlighet ombord eller själva produktens kvalitet.

Det går inte nog att påpeka hur viktigt själva skrovet är för ett fartygs bränsleeffektivetet. Du kan ha världens bränsleeffektivaste motor och det kommer hjälpa föga om energin som skrovet kräver för att drivas genom vattnet är för stor. För att ta ett exempel från verkligheten kan vi titta på och jämföra våra fartyg Polar och Sunbeam. Polar är 9,6 meter bred, 42 meter lång och har en relativt modern v-ställd motor som är en av de motortyper med allra högst verkningsgrad. Sunbeam å andra sidan är 50 meter lång, alltså 8 meter längre men har samma bredd som Polar, 9,6 meter. Det intressanta i sammanhanget är att i Sunbeam sitter en tvåtaktsmotor från 1974 men Polar och Sunbeam drar nästan exakt lika mkt diesel vid 10 knops fart! De 8 extra metrarna på Sunbeams skrov har alltså totalt utraderat det enorma försprång som en modern fyrtaktsmotor borde ge...

I dagens fiskeflotta är det inte de hypermoderna giganterna som är de stora miljöbovarna, nej dit hör istället gamla rötna tobisbåtar med dåligt servade motorer som dricker motorolja och med skrov formade som containrar! Säg mej, är den Norska innovationen Teigenes med dieselelektrisk framdrift, avgaspannor och NOX-reducerande filter en miljöbov bara för att hon är stor? Någonstans därimellan befinner sej Polar, med en relativt energieffektiv V12:a med dubbelturbo som till viss del kompenserar för det handikappade skrovet, tillhör hon kanske en av sin årgångs mer miljövänliga fartyg. Men sjutton år gammal teknik är, hur bra den än var då, hopplöst efter idag. De hypermoderna båtar med innovativa lösningar som idag rullar ner från varvens slipar så som Knester, Teigenes, Isafold och Gitte Henning är bara början på den tekniska revolutionen som sker i den marina sektorn. Redan idag har dessa 75-metersbåtar med råge passerat hälften så stora konventionella båtar i bränsleeffektivitet, betänk då vad som är möjligt om 10-15 år! Norska bjässen Teigenes stimmar med mindre liter per timma än Polar rakt av ingen hänsyn taget till lastkapacitet! Räknar vi dessutom med faktorn att Teigenes lastar mångdubbelt mer än Polar och därmed tittar på klimatpåverkan per kilo fångad fisk så är vi så hopplöst efter så det är pinsamt.

Att en båt blir miljövänlig bara för den är gammal och liten är bara miljömupparnas våta dröm och har ingen förankring i verkligheten...

Tobisfiskaren från Esbjerg som gjorde miljön en tjänst:



Ni som tjatar om de stora hemska båtarnas koldioxidutsläpp kan sätta er ner och räkna på klimatpåverkan per kilo fångad fisk från den gamla respektive nya Cattleya. Jag lovar er att ni kommer bli ytterst förvånade, men ni är naturligtvis inte intresserade av riktig fakta, utan bara att svartmåla med hjälp av emotionella föreställningar...