I filmen "Flykten från Absolom" från 1994 är högriskfängelsen ersatta av en isolerad ö dit de allra värsta förbrytarna skickas. Vattnen kring ön bevakas av patrullbåtar och ingen tillåts fly från ön. Men inom det enorma "fängelse" som ön utgör är "fångarna" fria att göra vad de vill. Det finns inga vakter eller regler på själva ön. Självklart har filmskaparna, som vanligt, valt en dystopisk framtidsvision där rättsystemet är havererat och korrupta företag driver fängelsena med horribla förhållanden utan insyn. Filmen är ganska medioker då handlingen till största del används som en ursäkt för massa action. Det är synd, för man kastar bort en ganska häftig grundide. I filmen framställs fängelseön Absolom som något hemskt och inhumant, den används som fängelsedirektörens privata underhållning och fångarna som skickas till ön deporteras dit ofrivilligt som en straffåtgärd. Hela filmen genomsyras av en slags politisk korrekthet på så sätt att filmskaparna lagt ner stor möda för att få det att framstå som att hela "fängelseö"-iden är något jättehemskt.
Det intressanta är att jag trots detta, varje gång jag ser filmen, slås av tanken att "Absolom"-tänket inte alls är särskilt hemskt. Om jag själv råkade begå ett misstag så jag blev dömd av rättsamhället att avtjäna resten av mitt liv i fängelse hade jag direkt välkomnat ett alternativ att bli deporterad till en laglös ö. Förvisso hade ju risken funnits att bli döda, satt i slaveri eller något annat hemskt. Men jag tar mycket hellre den risken än att tvingas leva resten av livet helt utan möjligheter till frihet.
"Absolom"-iden ser jag som en utmärkt lösning på diverse moraliska problem med "ofrivillig förvaring" av människor för att "upprätthålla den civiliserade samhällsstrukturen". Hela iden att en majoritet av befolkningen har rätten att frihetsberöva en icke önskvärd minoritet för att säkerställa en god livssituation för sej själv har uppkommit pga. den förskjutning i maktbalansen mellan individer som skett iom. människans civilisering. I mänsklighetens linda, i avsaknaden av organiserade samhällstrukturer, ägde de med kapacitet att begå övergrepp mot andra en större portion av "maktbalansen". Allteftersom har människan börjat upptäcka att en majoritet delar det gemensamma intresset att de hellre inte blir utsatta för övergrepp än att inneha möjligheten att få begå övergrepp mot andra. Den organisation som skett mellan människor pga. detta har skapat en förskjutning i "maktbalansen" där de som egentligen innehar en större portion av makten på individnivå underkastas synergieffekten av en egentligen underlägsen majoritets samlade makt.
På individnivå är troligen en muskulös, samvetslös, massmördare den starkare parten jämfört med en tanig, empatisk, kontorist om det inte vore för samhällets ingripande. I dagens samhälle är kontoristen den evolutionära vinnaren av de två då dennes empatiska och intellektuella förmåga är väl anpassad för att leva i ett organiserat samhälle. I gårdagens ickesamhälle, i avsaknaden av en samhällsapparat, kommer massmördarens förmåga till sin fulla rätt. Dessa i dagens samhälle evolutionärt marginaliserade individer har inte själva valt sin nuvarande situation lika lite som kontoristen valt att vara förlorare i ickesamhället. Om gårdagens "massmördare" satte sej över våra uråldriga likar är inte de då idag förtjänta av samma öde? eller är det våran plikt som moraliskt överlägsna att tillhandahålla en möjlighet för dem att leva sitt liv som det var tänkt? När vi organiserar samhället för att vi skall kunna nå vår fulla potential, på de nu marginaliserades bekostnad, har vi inte då en skyldighet att ge dem en fristad?
Det är här hela iden om ett "Absolom" kommer in. Istället för att spärra in folk på livstid för att de råkade födas i fel tidsålder så får de möjligheten att välja att bli deporterade till "fristaden Absolom" där de får en chans att leva sitt liv som det var tänkt. Låt alla människor som frihetsberövas av samhällsapparaten få ett val att antingen avtjäna sitt straff för att återfå rätten till att leva i det civiliserade samhället eller att deporteras till Absolom, må det vara en isolerad ö, ett avlägset och avspärrat bergsområde eller en koloniserad planet. En som döms till ett ettårigt fängelsestraff kommer givetvis inte vara särskilt intresserad av detta alternativ. Men för en livstidsdömd seriemördare utan möjlighet till benådan kan det vara en sista möjlighet att äntligen få ett liv med livskvalitet och frihet. Ett Absolom tar också helt bort problematiken med dödsstraffet. Istället för att utdöma dödsstraff kan domstolarna utdöma deporteringar till Absolom. Förvisso för offret som är intresserad av hämnddimensionen av ett straff så kanske inte ett Absolom är en önskvärd lösning. Därför kanske man måste ställa frågan om rättsapparaten är till för att kompensera offer eller upprätthålla en civiliserad samhällsstruktur?
En annan dimension av "Absolom-tanken" är det faktum att det troligen hade lockat icke dömda människor som hade sett en chans till att få de liv de alltid önskat. Jag kommer osökt att tänka på Armin Meiwes. Den tyske kannibalen skulle på Absolom finna massvis med utsökt mat. Men med tanke på den troliga klientelen på Absolom är frågan om han lyckas fånga ett enda offer eller om han själv faller offer för Absolominvånarnas ovilja att ha en lösspringande kannibal runt sej. En ironisk tanke är att det tom skulle kunna uppstå en "återcivilisering" där man återupprepar människans resa mot ett organiserat samhälle.