28 juni 2007

"Talibanklanen" kan inte vara riktigt kloka...

...i huvudet när de döper sitt "kvotbolag" till Aldo Fiskeri AB. Det är inte "Ganthi-Aldo" som köpt Stella Polaris utan det är faktiskt "Talibanklanen" (dvs min ursprungliga information var korrekt). Ja denna informationen gjorde ju tyvärr världen bara *några* hack mindre spännande...

27 juni 2007

ITQ och svarta sopsäckar från Dakhla...

Nu har någon av mina "kommentatörer" grävt upp lite hett stoff på webben åt mej. Jag visste faktiskt inte om att Stella Polaris gick till Ganthigängen (eller vad som nu är kvar av den). Jag var under uppfattningen att det var "Talibanklanen" som knipit henne. Stella Polaris är ju faktiskt ett av våra gamla "projekt", så man bör väl hålla sej ajour med hur hon slutar sitt liv (förhoppningsvis i saxen på Grenå iom ett slutgiltigt införande av fullständig ITQ). Nuförtiden är det förvisso en annan båt än den ursprungliga "Adenia", men konsessionen är ju densamma. Adeniaaffären markerade, som ett av de allra första exemplen på kvothandel, startskottet för den kommande hysterin få kunde ana. Detta i en tid då ITQ och kvotköp var något få brydde sina huvuden med. Ännu en gång var Thomas Bryngeld före sin tid...

En ganska kul grej är hur namnet Stella Polaris kom till. Efter att köpet av Adenia tillsammans med Stella Nova gjorts och vi skulle namnge vår nya båt så kom både jag och Stig på det, iallfall då, alldeles ypperliga namnet Stella Polaris helt oberoende av varandra!

Att Ganthi / Aldo nu "återetablerar" sej i Sverige kommer knappast som en chock. Jag har många gånger till de hånfulla skeptikerna yttrat: "I slutändan kanske det är de som kommer hem och köper upp hela flottan". It ain't over 'til it's over...

Att det är just Aldo som lyckas köpa loss Stella Polaris och inte "Talibanklanen" har nog sin förklaring i att Stig och Christer, utöver den "officiella" affäruppgörelsen, troligen fått var sin sopsäck fylld till bredden med små gröna papperslappar med Benjamin Franklins anlete tryckta på framsidan:


Angående att vi någonstans mitt i denna soppa sålde vår andel i Stella Polaris, till förmån för satsningar i Afrika, kan jag bara säga som Morpheus säger till Neo i filmen Matrix:
"Fate it seems is not without a sense of irony..."

26 juni 2007

Wonders and imaginations of the Lilliput...

Jag har kommit på att sy är någonting hyfsat tråkigt. Varje gång jag kommer "tillbaka" till Cosmos så blir jag lika förundrad varje gång att jag inte minns hur himla förbenat tråkigt det faktiskt är. "Har du fallit i Lilleputtens förundran?" har man fått höra av Thomas B några ggr dessa dagar. Ruth var inne i Hirtshals idag och tog ombord trål och lämmar. Skadorna var inte så omfattande som jag förväntade mej. Det sagt till trots så var babordsidan rejält mörbultad. Nu skall jag dissa Thomas B's maniska sy'ing och istället gå ut och vaska bort all hemsk olja som maskinisternas "framfart" gett upphov till.

Cosmos Trawl, Hirtshals

Nu ligger vi med båten i Hirtshals och syr på noten. Vi är klara med propellerflängorna så nu återstår "bara" att ta in på korken. Lars-Uno och Jogvan byter rullar på triplexen. Thomas Kjellberg har likat vajer tillsammans med "vajergubben". Nu ska jag tillbaka till "loftet" för annars kommer snart Thomas B ner och gormar: "Haaarreeeguuu sidder du här och bloggar din skidne onge uuud och syyy!!!".

Polar till kaj i Hirtshals

Polar, Fiskebäck (Yeah!)

Beinur ligger på Wärtsilä för "notkonvertering"

Uppe och snurrar i Cosmos notränna

Inne på notloftet på Cosmos

Thomas Bryngeld åker "Sy-mobil" inne på Cosmos

23 juni 2007

"Ruth" har vält!!!


Jag har alltid sagt när vi legat i torrdockan i Hirtshals: "Tänk om skiten välter". Nu har stackarna på HG264 Ruth fått svaret på den frågan. Tydligen var det folk ombord när den välte men ingen kom till allvarlig skada.

22 juni 2007

Vad var det vi sa...

...och har sagt konstant i tio år!

Aftonbladet: Överfiske kan gynna östersjötorsken

Det intressanta i sammanhanget är att dessa "nya" forskarrön kan komma att leda till en paradoxal konflikt mellan fiskare och forskare. När flottan idag är så decimerad som den är och lönsamheten för de kvarvarande ökar, är vi kanske inte beredda att decimera det bestånd som kommit att rädda hela flottan...

Det kan komma att bli så att det är fiskare och inte forskare som skriker högst om en restriktiv förvaltning av skarpsillen i Östersjön.

Vi inom den pelagiska sektorn finner oss quite content med de senaste årens närmast explosionsartade utveckling av skarpsillbeståndet i Östersjön och ser gärna att förvaltningen sköts på ett sådant sätt att detta bestånd hålls uppe på en nivå likt den nuvarande.

Därmed kan situationen bli sådan att vi som sitter inne med verktygen och kunskapen som kan komma att rädda torsken inte är beredda att använda dem.

Dessutom har forskare och myndigheter genom sin hetsjakt decimerat den pelagiska flottans kapacitet så till den milda grad att en sådan "räddningsaktion" kanske inte ens är genomförbar. Troligen kan inte dagens fartygstillståndsinnehavare med nuvarande kapacitet "utrota" skarpsillen ens om vi försökte.

Vi slapp åka färjan denna gång...

...för vi fick skjuts av Ginneton hem. Mycket bekvämt och betydligt trevligare än att sitta inklämd hos "pöbeln" på Jutlandica. Nu ska vi vara hemma midsommarhelgen sen skall vi över till Danmark och justera noten i Hirtshals så inte Murphy letar sej fram igen under makrillsäsongen. Matjessäsongen för oss detta året kan väl i det närmaste beskrivas som "halvdan" för att använda milda ordalag.
Man kan inte alltid vara på topp, men vi kommer igen med full kraft nästa år.

20 juni 2007

DNV är antikrist

Som ni kan se sprider sej djävulens sändebud över jorden.



Kan nån förklara för mej varför grillkol behöver certifieras av ett marint klassningssällskap? Det är ju grillkol vi talar om, förkolnat träd och inget mer. Vad finnes det att certifiera?

Kom inte och säg att jag inte varnade er när "Grammaton-Prästerna" knackar på er dörr och dömmer er för känslobrott.

Photo Update

Polar lägger till vid "turistkajen" i Skagen

Tor-Ön vid Karstensens utanför Western Viking

Father McKee

Father McKee och Brendelen

Inhyrd arbetskraft från PFG-koncernen

Gänget står och syr på nota

Henrik räknar sill

Larsa sticker upp huvet ur trunken

Flåsnurpet och nota full med sill

Thomas torkar påsen och Henrik väger en bask

Kharma...

...has restored the balance to the universe

Ääääääntligen träääff!!!
Och det med besked! Korken sack tom! Det riktigt sträckte i flåsnurpet!

Det va puls gott folk...

Det va puls...

Att kämpa utan hopp...

Oturen tycks flöda ur en aldrig sinande källa. Första kastet var hemskt, allt gick galet. Vi fick på ringarna mer än nån gång tidigare och rev mängders mängder, dessutom fick propellern käka duk för andra gången denna säsongen vilket resulterade i ytterliggare flängor i korken. Thomas B har tidigare gärna stoltserat med kommentaren "Jag har aldrig fått nota i propell på 16 år". Tydligen har han då inte räknat "incidenten" med Sunbeam i Mauretanien. Men det var ju en ny båt, ovan för honom så det kan vi väl låta passera förbi. Nu måste han tyvärr ändra kommentaren till "Jag har bara fått noten i propellern två gånger på 17 år". Varav alla incidenter skett den senaste månaden, oroväckande någon? Efter den härliga starten så har vi bommat och bommat och bommat igen. Eller bomma är egentligen fel ord för vi träffar fläcken varenda himla gång men den sticker ut. Allt eftersom denna turen fortskridit har vi fått mer och mer bekräftat vad vi länge har misstänkt. Nota e skev och ojäv. Skiten skall upp på loftet på Cosmos snarast för genomgång.

15 juni 2007

Murphy, Murphy och mera Murphy...

[Detta inlägg publiceras retroaktivt, det skrevs egentligen på Stena Carisma på väg över till Danmark]

Har inte orkat skriva nu när vi varit hemma så jag får väl skriva en liten statusrapport. Murphy har varit framme så himla mycket nu på det senaste. Först går fisket mest åt bracka. Sen hör vi rapporterna om att det är olidligt varmt hemma. Då tar vi några dagar ledigt för att få komma hem och njuta av den ankommna sommaren. Ja då ska det sketna vädret slå om så det blir skitkallt när vi är hemma. Jag fick några timmar på holma första dagen jag var hemma iaf, efter en lååång kamp mot "Murphy". Båten har legat i hela vintern så jag trodde att jag skulle komma ut snabbt och lätt. Men tji fick jag för det var några sketna tattarongar som hade snott min bensintank. Drog till Biltema snabbt som tjyven och fick köpt mej deras rödna plasttank. Dom sålde Mercury-hankopplingar brevid men jag fatta tjyven inte hur dom tänkt att den skulle monteras på tanken för "sugpluppen" på tanken var ju helgjuten i plast. Efter att ha brötat med det ett bra tag så gav jag upp och satte slangen direkt på tanken. Får väl leva med i-landsproblemet att behöva lossa slangen från motorn istället för tanken varje gång jag ska fylla bensin. När jag kommer tillbaka till båten efter en sväng till tappen för att fylla min nya tank med bränsle så upptäcker jag att båten är fastkedjad med en kedja så stor att den snarare bör benämnas "kätting". Ringer till farsan (som är den som "förslavat" min båt mot min vilja!) för att fråga var han lagt nyckeln och människan har ingen aning!!! Åker hem och letar desperat efter nyckeln som behövs för att sätta min livegna båt fri. När inte ens morsan kan finna nyckeln inser jag att det är dött lopp. Drar ner till hamnplan igen och får låna en kap av Jan på DFS (tack!) för att kapa av det förbannade låset. Efter att ha letat fram diverse sladdvindor och förlängningskablar i boa för att få el ända fram till min båtplats står jag med kapen i högsta hugg för att tillintetgöra låset. Då upptäcker jag att det är ett kodlås!!! Efter att ha grävt ganska djupt i min lilla hjärna får jag till slut upp låset. Glädjen över att ha frigjort båten blir kortvarig, batteriet är stendött. Letar desperat i boa efter nått gammalt rötet batteri man kan sno men icke. Det blir väl som vanligt då tänkte jag, man får ta ett av batterierna i snipan, som man gjort alla andra år båten inte startat. Får åka hem IGEN och hämta nyckeln till snipan. När jag kommer ner i snipan så upptäcker jag att Lars-Uno köpt nya batterier och när man ändå byter batterier, ja varför då inte byta till MEGASTORA jättebatterier som är helt omöjliga för Urban att lyfta, haha!!! Med det spåret kallt så får jag, i min desperation över att inte få komma ut till holma, ta till the last resort. Efter att ha forcerat otaliga barrikader av japansk plast når jag äntligen ner till RX-8:ans batteribox. Ahhh! There is light at the end of the tunnel...

12 juni 2007

Hemma i värmen

Vi kunde inte motstå frestelsen när vi fick rapporterna hemifrån om det superfina vädret så vi tar ett litet break. Vi är ju bara en besättning (knappt en ens, haha) så gubbarna får komma hem och gänga av sej lite och ladda om kanonerna för ny drabbning.

08 juni 2007

Revet och trängt...

Efter att vi och Astrid letat i dagar efter the illusive matjes så har vi gett upp det för den här turen. Vi har kört norrut där Danskarna ligger och får större sill (och faktiskt FÅR nått). Astrid är trägen och letar vidare efter matjesen. Vi kände att vi ville få oss en resa så får vi ladda om kanonerna för matjesen nästa resa. Det är tom svårfångat här också. Verkar som det är sjukt svårfångat i hela Nordsjön. Tom Norskarna har stora problem att träffa. Vi ser på fältet att de gör massvis med kast men det kommer ändå bara in småslattar på sildelaget. Nu är vi iaf på plats hos Danskarna längre norrut och har gjort två kast. Första kastet blev en bom, fläcken dök för oss. Andra kastet satte vi längre framför och träffa. Vi fick på ringarna och rev ganska mycket så vi trängde på sillen över natten medans vi lagade noten. Nu har vi precis tagit in noten och börjat leta fläckar. Det var helt ok fångst i så det finns hopp för mänskligheten.

07 juni 2007

Nordsjöbilder

Gunnar Langva passerar vår not

Gunnar Langva tar in noten

Gunnar Langva trär vajern

Astrid-Marie tar not

Astrid-Maries babordsida


Notera att bilderna är klickbara för större versioner.

Dimmbilder

Dimmridån på korten här nedan var den vi befann oss i när Lunar Bow nästan körde på oss.

Slöjan av dimma faller över oss...

06 juni 2007

"Vi hade iallafall tur med vädret"

Sedan förra inlägget så har vi gjort ytterliggare fyra kast, en träff och tre bomkast. Larsa fick lagat triplexen under natten så det blev inget problem med det, något enkelt slitagefel bara. A-M gick hem med en liten slatt som han lyckades kämpa ihop på resten och Astrid har kommit ut. Varken vi eller Astrid verkar ha turen på vår sida. Astrid hade tydligen fått på ringarna flera gånger och rivit ordentligt, dom hade sytt i 8 timmar ena gången hörde jag. Vi råkade ut för samma sak senaste kastet, även om vi kom lindrigt undan för det blev bara en "30-minuters" rivning. Kastet innan det så fastna det i propellern som käkade upp lite duk och lämnade oss med en härlig stjärnformad rivning med otaliga flikar som tog Larsa ett bra tag att få ihop utan att göra allt för många "trumpeter". Igår när Thomas väntade ut en djupfläck som han hoppades skulle gå upp i kvällningen kom det in en skum dimmfront över oss, sikten blev noll på nolltid. Under tiden vi ligger stopp och väntar på fläcken ser vi ett eko på radarn som är på väg förbi oss. Helt plötsligt viker ekot rakt mot oss och Thomas undrar vad det är frågan om. Vi tittar akterut och kan genom den täta dimman uttyda konturerna av en fiskebåt modell större på väg rakt mot oss! Någon sekund senare ljuder hans mistlur. Thomas K ropar till Thomas B att "du får nog trycka på om det skall gå klart". Thomas B har redan gett framfart, han ökar lite till och det går klart med en båtlängds marginal. Under tumultet hinner Jógvan uppfatta några bokstäver på båtens stamm. Med hjälp av lite slutledningsförmåga och internet kommer vi fram till att det är den Skotska trålaren Lunar Bow från Peterhead som varit en snopplängd från att ramma oss. Vi låg still och han svängde babord mot vår akter, så jag fattar inte riktigt vad han menade med att tuta på oss. Han måste varit så inne i att jaga fläckar så han styrt helt på sonaren och glömt att hålla koll på radarn. Han har väl velat få in vår fläck i trålen och totalt missat att det låg en notbåt ovanpå :-) Jag hoppas verkligen allt var ett misstag från hans sida och inte att han på allvar menar att vi ska maka på oss! Om vi dessutom haft noten ute, vilket han inte kunde avgöra om vi hade i den tjocka dimman, så hade det verkligen blivit "Fiasko-Da-Gama" utav alltihop.

04 juni 2007

Bom! Bom! Bomelli-Bom!

Fyra bommar hitills, suck. Tom Astrid-Marie har svårt att träffa, då är det svårt! Ginneton är den enda som det gått hyfsat för. Vi och Astrid-Marie bara bommar hela tiden. A-M fick sej en träff nu på en ytfläck medans vi kastade på en gasläcka, tjoho va kul! Mittrullen på triplexen har pajjat också så vi kan bara ta noten på halvfart om vi inte får lagat det i natt. Det är så himla surt att det skulle hända för vi har börjat få upp farten lite nu. Thomas har tagit tid på hemtagningen av noten och vi var nere i 35 minuter innan triplexen gick åt hecklefjäll. Då var det inte ett enda stopp och rullarna gick järnet hela tiden. Dvs att ta in noten fortare än på lite mer än en halvtimma är en fysikalisk omöjlighet på Polar. Så vi är totalt chanslösa mot A-M och Ginneton även om vi inte gör ett enda fel. Nedan följer lite bilder på våra "konkurrenter" enligt bloggläsarnas önskemål.

Astrid-Marie close-up

Astrid-Marie med borrtorn i bakgrunden

Astrid-Marie tar in noten

Ginneton pumpar in dagens största kast

03 juni 2007

På väg ut i Nordsjön

Det är massa fint väder nu för att vara Nordsjön, får hoppas det håller i sej. Henrik passade på att göra grillat till middag nu när det inte rullar, det var mycket gott. Nån av Astridarna hade tydligen fått ett 200-tonskast denna turen. Hade ju varit kul om det kunde vara lite större fläckar än förra turen den här gången för oss också.

Mi kröpp...

...är änna egrann seg nu. Har vart vaken i 25 timmar och vaskat som en dåre och ändå är det bara 75% färdigt, suck. Vi har nyss lämnat Öckerö där vi plockade upp Lars-Uno och Henrik. Var och åt en god middag på Bodilles när vi låg i Skagen och tog en liten promenad och titta på båtarna som låg inne på Karstensens. Det sjuka är att Father McKee och Brendelen känns inte ens stora längre efter att Libas och Isafold har kommit. När de byggdes så tyckte man ju dom va helt gigantiska. Nu är vi på väg iaf och nu skall jag sova...

02 juni 2007

Skagen

Nu ligger vi i Skagen. Vi lossade klart igår morse, är lite sen med att skriva inläggen. Den nyaste sillen (purfärsk och superfin) gick på auktion till pris en bra bit över förväntan. Havfisk hade köpt 190 ton av Endre Dyröy via Sildelaget och vår sill passade troligen bra att toppa produktionen med. Den "gamla" sillen, om man nu kan kalla den så, tog Taabel hand om. Den sillen fick ju utstå ganska dåligt väder så vi var väl lite skeptiska. Den hade dock klarat sej över förväntan. Var nån på kajen som t.o.m sa att den var mycket finare än Astrids sill, sen om det var rövslickeri eller sanning det vet jag inte. Susan Vendelbo och Kirstine Vendelbo hade med sej sill från samma ställe som oss men fick osålt/kondemnt. Råkade gå förbi kvarnen när jag skulle bort till FF och köpa nya oljekläder och jag kan säga att det var ingen vacker syn den sillen. Ibland kanske det är sådär på gränsen att man tycker att det här borde ju kunna gå vägen men detta var verkligen inte mat för människor. Jag fattar dock inte hur det har kunnat bli så. Vi kom ju från samma ställe och så himla mycket större och snabbare är ju inte Polar. Inte roligt när sånt händer, särskilt inte med en såpass stor last. Med deras sill borta från marknaden gick en större andel av vår sill till matjesproduktion. Den enes död är den andres bröd...

Jag, Thomas Bryngeld, Thomas Kjellberg och "Lars Medin" är kvar på båten i Skagen. Larsa skulle hem till Christians bröllop så han tog Stena Line hem. Henrik åkte med för han hade några polare i stan ikväll så han passade på att få en dag hemma. Personligen anser jag det inte värt att bli "boatlaggad" för en dag så jag stannar kvar och laddar upp batterierna på båten istället. Torbjörn flyger hem till Färöarna via Aalborg imorgon. Tror inte att han tyckte notfisket var så himla skoj så Jogvan, som har varit med på notfiske tidigare, kommer ner istället. Jogvan fick boka om sin biljett typ tusen gånger för vi vela fram och tillbaka och visste inte om vi skulle stanna i Danmark eller ta båten över till Sverige. Dom har väl trott att han var mentalpatient på biljettbokningen! Anledningen till velandet stavas HIAB. Han som skulle laga kranen här i Danmark (grymt duktig kille för övrigt) hade inte alla reservdelar som behövdes. Det är ju lugnt tänkte vi, HIAB är ju ett svenskt företag då kör vi bara över båten till Göteborg och får det fixat där. You wish visade det sej! När Thomas, ganska tidigt på fredagen, skulle ringa och beställa ner reservdelarna till Göteborg möttes han av beskedet att "lagret är tyvärr stängt för helgen, du får vänta tills på måndag". Efter att Thomas förklarat att han inte kan vänta tills på måndag och gett den stackars receptionisten en lektion i hur man driver multinationella företag i ganska uppjagat tonläge så kräver han att få tala med hennes chef. Då blir han kopplad till personalchefen på lagret och efter att han på några sekunder konstaterat att det är en ganska maktlös person så slänger han på luren och ringer upp receptionisten igen. Denna gång kräver han, Thomas egna ord: "Jag får tala med den högste VDn du har, ja koppla mej till kungen om du kan". Efter att ha krånglat sej igenom det snåriga buskage av företagsbyråkrati som tycks råda på HIAB Foco så får han reda på att delarna endast finns på centrallagret i Frankrike och att delarna faktiskt inte är precisionskritiska och därmed går att tillverka alternativt laga. Så nu ska NE Marin försöka laga/tillverka delarna åt oss. Därmed är vi kvar i Danmark. Om vi får ordning på kranen så är det meningen att vi skall plocka upp Lars-Uno och Henrik på Öckerö direkt efter Bröllopet i morgon...

01 juni 2007

Gränsen mellan succé och...

..."Fiasko-Da-Gama" som Thomas Bryngeld kallar det, är ibland hårfin. Vi red ut stormen, fick finaste väder och träffa på silla igen! Vi fyllde upp resten på två kast och är på väg mot land i ilfart, Nohaben vrålar som ett monster nere i källarn. Larsa är t.o.m orolig och springer nere i maskin och kollar så det inte flyger bränslerör upp i taket. Det var grymt fint väder när vi kasta, solsken och inte ett moln på himlen. Vattnet var kristallklart med otrolig sikt och det var riktigt häftigt att kunna studera hur sillen betedde sej när den simmade utmed noten sökandes efter frihet.

Vår alldeles egna Sig Hansen

Noten sedd från triplexen

Snurper ihop noten

Thomas K tar in på framörat

Kjellberg tar in drivankaret

Tattarongar i bingen

Ett litet matjeskast

Tar ett "pröve" med basken

Döende sillar på däck

Hoppande sillar...

Sillar som hoppar!