Nu är dom inne på andra resan...

...efter en landning med sill i Skagen imorse. På måndag åker bingen på och om priserna känns stabila går vi ut på makrillen.

Miljörörelsens demokratiska metoder

Polar har avgått Bananpiren

Ja dom är på väg ut och jag är inte med *snyft*. Ska försöka få dom att kläcka fram lite rapporter över telefon eller mail. Just nu tror jag de letar i Skagerrak iaf. Vi har förresten installerat en AIS ombord så nu kan ni hålla utkik efter Polar på alla AIS-sidor. Vi lär dock ha den i passivt läge ganska ofta.

The cost of managing evolution?

Jag har alltid varit en förespråkare (eller åtminstone försvarare) av styrd evolution. För mej som ultralibertarian är föräldrars rättighet att applicera framtidens teknik på sin avkomma absolut. Men styrd evolution består inte bara av avancerad fosterdiagnostik, stamcellsdrivna organfabriker, neurodigitalstyrda endoskelett och andra framtida teknologiska landvinningar inom genetik och cybernetik. Redan idag skulle en nobelpristagare potentiellt kunna auktionera ut sin sperma till högstbjudande kvinnor sugna på att föda ett geni. En tänkbar elitförening för utbyte av ägg och sperma med rigorösa inträdeskrav är bara en galen visionärs handlingskraft från förverkligande.

Samhällets rädsla för styrd evolution (och ofta skeptiska hållning mot genetik i allmänhet) grundar sej i föreställning att det skulle leda till en uppdelning av mänskligheten i ett elitistiskt A-lag och ett genetiskt underlägset B-lag. Marxistens mardrömssamhälle där de rika har råd med genetiska modifikationer av sin avkomma och arbetarklassens generationer gradvis blir alltmer genetiskt eftersatta. Om man spekulerar fritt och blickar tillräckligt långt bortom horisonten kan man skönja en värld där mänskligheten gått skilda vägar i evolutionen och delats upp i flera distinkta raser med maktkamp dem imellan som följd.

Jag delar dock inte dessa farhågor då jag tror problemet kommer bli det direkt motsatta. Min oro är snarare att vår besatta strävan efter neuronormativitet kommer driva oss mot en än mer uniformerad och likriktad människoras.

Vi vill inte ha dumma barn, men inte heller så smarta att de blir nördar.
Vi vill ha barn med social kompetens, men inte så empatiska att de blir godtrogna.
Vi vill ha lekfulla barn, men samtidigt inte så lekfulla att de anses hyperaktiva.

Barnens uppfostran blir allt mer inriktad på att stöpa dem i enlighet med vår perfekta neuronormativa mall. Högljudda barn som inte kan sitta still skjuts fulla med amfetamin. Med den nya tidens lobotomi dövar vi effektivt alla avvikande beteenden. Hela poängen med evolutionen är dock att olikheter skall krascha samman och skapa nya oväntade potentiellt lyckosamma mutationer. Men vägen till den lyckade mutationen är också kantad av missbildningar och avvikelser. Vi vet inte på förhand vilka parametrar som är evolutionärt gångbara i en föränderlig värld.

Ett fantastiskt exempel på detta är Silicon Valley. Befolkat av eliten inom den globala kunskapsekonomin utgör den mytomspunna kiseldalen ett monument över evolutionens oberäknelighet, en oberäknelighet vi ännu inte sett det fulla resultatet av. Dalens invånare, missanpassade och missförstådda om de fötts en generation tidigare, har idag med datorns plötsliga intåg funnit sin fristad och det verkar nu inte finnas några gränser för vad de kan åstadkomma.

I vår strävan att tillintetgöra avvikelser riskerar vi att samtidigt utradera grogrunden för potentiellt fantastiska människor.

Sätt avancerad fosterdiagnostik och genmodellering i händerna på oroade föräldrar så kommer det, apokalyptikernas dystopiska profetior till trots, inte finnas någon gräns för hur "normala" de kommer vilja göra sina barn.

Det är inte en dynamisk människoras med fantastiska avarter och märkliga undantag vi behöver frukta. Tvärtom är det den uniformerade och likriktade mänskligheten vi behöver vara rädda för när vi börjar mixtra med evolutionen...

Krig är Fred
Frihet är Slaveri
Okunskap är Styrka

George Orwell glömde dock en rad:
Lekfullhet är ADHD

I en värld där barn inte får klättra i träd...

Blogge Bloggelito, Sveriges vassaste krönikör, har apropå Madeleine McCann-historien tagit upp dagens föräldrars maniska överbeskyddande beteende som går ut över både barnen och dem själva.

Beautifully put yet again by Blogge Bloggelito

Kommer även i sammanhanget att tänka på mitt eget utspel, Staten äger DIN kropp, då hoppet från Götaälvbron här i Göteborg under Metaltown resulterade i ett dödsfall.

Utdrag från artikeln "Protecting our children: Are we destroying childhood?" i The Daily Telegraph som Blogge Bloggelito vaskat fram ur mediedjungeln:

"Instead of allowing our youngsters to head off alone abroad, discovering life for themselves, we keep them indoors, plonked in front of screens.

And when we do let them step outside, it is only for the short journey from doorstep to car, as we ferry them in our accident-resistant people carriers from school to violin class to swimming lesson, formalising their leisure time, filling it with bustling purpose.

Coupled with over-prescriptive, exam-oriented educational curricula, the result, according to the signatories of the letter, has been an exponential rise in mental health problems, not to mention a decline in independent thinking, basic social skills and plain common sense. In short, smothered by their parents' anxiety, our kids are going stir crazy."

Om det är någon bok som alla Svenskar borde läsa så är det David Eberhard's "I trygghetsnarkomanernas land".

Är det verkligen värt att till varje pris minimera alla dödsfall? Och vilket pris är vi beredda att betala?

Franco Frattini har ju redan fastslagit att skyddandet av liv går före yttrandefriheten, men vem försvarar rätten till döden? Och vem sätter gränsdragningen därimellan?

Vill vi ha en värld där vi drogar våra barn för att de kladdar med spritpennor på varandra?
Vill vi ha en värld där vi tar vår strävan efter neuronormativitet så långt att ett barn som äter glass med händerna är att anse som hyperaktivt?
Vill vi ha en värld där framtidens programmerare och rymdskeppskonstruktörer får sin kreativitet dövad av amfetaminer för att de inte kunde sitta stilla på dagis?

Vill du leva i den värld där barnen inte får klättra i träd?

Finns vanlig glass?

Jag hade en liten släng av huvudvärk idag och efter att min lilla panodil bet tag (fattar inte hur det kan vara så sjukt effektivt, är nästan äckligt!) så fick jag för mej att käka glass. Då jag stod och begrundade mitt vaniljglasspaket kom jag att tänka på att själva definitionen av glass är vaniljglass! Då kommer man osökt in på tanken om så att säga "ren" glass finns?

Finns det liksom glass bara? Utan vanilj?

Våskning

Idag har jag och Simpalajnen våskat egran. Vi kom fram till hytten innan vattnet tog slut. De e som vannli't mä det skidne van't, tar allti' slutt när en ska våska! Klockan var ju tio så det var väl dags att lägga av ändå. Jógvan hade väl dödat oss om vi hållt på till kl. 01:00 som vi brukar (han har kompressorn till högtrycket vägg-i-vägg med sin hytt). Simon sover över i båten så det blir väl till att fylla vatten te möra och sedan fortsätta kampen mot "förstörelsen".

I övrigt har elektrikerna dragit starkströmskablar från den nya generatorn och varvsgubbarna från Gotenius har svetsat fast motorn i sitt stativ. Thomas har bytt vajrar, blockar och schacklar på bommen, så nu går den som ett smäck. Är nästan roligt att köra bommen nu! Bara ny Dynex på winschen som fattas så är det kanon sen. Men det får vi ta när vi kommer till Danmark för så vitt jag vet finns ingen Hampidjan-återförsäljare i Sverige. Undrar när patentet för Dyneema går ut? Så det kan bli lite billigare. Då ska jag ha Dyneema till ALLT!!! Snurpvajrar, trålvajrar, frälsarsvep, beläggningsännar, inte en kabbe på hela båten som ska få befläckas av äcklig vajer.

Thomas fick nya "punkter" av Sjöfartsverket idag, det var han inte särskilt glad över. "En magnum genom huvudet" var kort och koncist hans kommentar på detta...

Min gissning är att han inte menade glassen...

Islándskí Blóggúr

Jag har länge förundrats över att inga andra fiskebåtar har bloggar. Ingen av de stora Danskarna Isafold, Gitte Henning, Cattleya, Beinur, Ruth, Stromboli eller Strömbåtarna har bloggar trots att alla har parabol! Inte heller någon av Norskarna med parabol, vilket innefattar ett oräkneligt antal båtar, bedriver bloggverksamhet!

Men så häromdan när jag slösurfade lite på Google så hittade jag en hel drös Isländska fiskebåtsbloggar. Bland annat gamla M. Ytterstad som nu heter Aðalsteinn Jónsson.

Aðalsteinn Jónsson SU-11
Baldvin Njálsson GK-400
Bjarni Ólafsson AK-70
Börkur NK-122
Guðmundur VE-29
Hákon EA-148
Huginn VE-55
Margrét EA-710

Nu fattas bara att alla baggarna skall börja blogga!!!

Post-DDR, The Aftermath

Det är nu lite över en vecka sedan vi blev frisläppta från Sassnitz och vi ligger nu vid Bananpiren här i Göteborg. Under tiden vi låg i Tyskland började axelgeneratorn brinna! Den har vi nu baxat upp ur maskinrummet här i Göteborg. Som vi antog var den beyond repair så den får nu, efter 26 års trogen tjänst, gå till sin sista vila. Att jag säger 26 år och inte 17 beror på att när vi beställde den nya generatorn fick vi reda på att just vår axelgenerator tillverkats 1981! Den hade tydligen gått som 700 kw generator på landbacken i 9 år innan den sattes in i nybygget Polar 1990! 26 år i drift det är inte så illa pinkat av Stamford, så vi kan med gott samvete sätta in en ny av samma fabrikat.

Det är dock tre månaders leveranstid på den nya generatorn. Därför håller Larsa och Jógvan på att slänga in en Volvo D16 i backen för att vi skall ha redundant strömförsörjning fram tills dess att den nya generatorn anländer. Man vågar ju inte åka runt med makrill för miljoner i tankarna och bara ha en strömkälla till kylningen.

Under den liggetid detta innebär passar vi även på att göra DNV:s E0-klass samt Sjöfartsverkets årliga inspektion. Denna gången har Sjöfartsverket blivit komplett galna i sina krav! Eller vad sägs om att påfyllningen till färskvattnet måste blåmålas samt ha lås??? Allt för att inte Talibanerna skall kunna hälla i biologiska stridsmedel!!! En tekniker från C2sat som av en händelse råkade höra kravet från inspektören när han var i Polar och installerade ny mjukvara på parabolen kommenterade följande: "Ja, men det är väl bättre att den inte är blåmålad så vet inte Talibanerna var de skall hälla i det biologiska stridsmedlet?"

Tror Sjöfartsverket på allvar att några högmotiverade Talibaner inte klarar av att forcera ett hänglås från Biltema???

Deutsche Demokratische Republik

Nu skall jag berätta en historia om ett land, ett land som förr låg bakom en mur, ett land där man fortfarande 18 år efter att man fått sin frihet darrar när man hör ordet:

Polizei! Polizei!

Det är faktiskt så att jag har aldrig tidigare stött på en sådan polisskräck som den jag bevittnade i Sassnitz. Den överträffar vida poliskräcken i det Polisario-infekterade Marockanska Västsahara. Den överträffar också den polisskräck jag bevittnat i Mauretanien, ett av världens allra fattigaste länder, som leds av islamistiska fundamentalister kommna till makten genom militärkupp! Ett barren wasteland där folket bor i plåtskjul och getterna får äta plastpåsar...

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi ana att en kontinentaleuropeisk demokrati kunde ha ett mer skräckinjagande polisvälde än ett afrikanskt ökenland där inbördeskrig råder och terrorism är alltjämt närvarande...

Denna postkommunistiska mardrömshistoria tar sin början ungefär där inlägget "Efter en tur i Nordsjön..." slutade:
Händelsernas tillstånd vid den här historiens början är alltså att vi befinner oss utanför Sassnitz där vi väntar på att Danö skall lossa klart. Vid Euro-Baltic får man tydligen inte släppa ut en atom RSW-vatten och måste därför ta ombord allt vatten som följer med in i fabriken (och mer därtill verkar det som eftersom vi lämnade med mer vatten än vi kom med!). I början av lossen, med alla tankar fulla, är detta lättare sagt än gjort. För att ha någonstans att lägga vattnet måste vi pumpa ut vatten ur en tank innan vi går in i hamnen. Men för att kunna kyla på fisken i tanken måste den vara full med vatten. Därför tvingas vi ligga kvar i bukten utanför och vänta på vår tur att lossa.

Det är nu mardrömmen börjar, en polishelikopter(!?) har tydligen fått syn på oss. Soon after kommer en polisbåt och snurrar runt oss. De undrar om vi behöver hjälp? En oförstående, smått irriterad Thomas Bryngeld undrar tillbaka vad de menar? Som de flesta av er läsare säkert vet så tippar Polar ganska mycket på näsan när hon är fullt lastad. De trodde tydligen att vi höll på att sjunka eller nått :-)

Poliserna ger sej av och vi tänker inte mycket mer på saken. När Danö är färdiglossade beger vi oss iland och det är nu helvetet brakar lös. På kajen väntar tio poliser som förbjuder oss att börja lossa. Två tyska bögar springer runt i trikåer och mäter med måttband i 30 minuter(!) innan vi får starta lossen. Under tiden de springer runt med sitt löjliga måttband frågar jag fabriksgubben om vi inte skall börja lossa iallafall? "NO!!! POLIZEI!" får jag då som svar. Det är inte sista gången vi hör den frasen får vi erfara allteftersom...

Efter maktuppvisningen med måttbandet stormar den lilla polisstyrkan, under ledning av en typ i vit skjorta med alldeles för mycket parfym, in i hytten och börjar vända papper. När gubben i den vita skjortan, som troligen är en fornlämning från STASI-tiden, börjar fråga efter pass utspelar sej följande konversation:

Polisen: "Show me zee passport"
Thomas: "We don't have our passports with us, but you can look at our EU driving licenses instead if you like?"
Polisen: "You must have zee passport!"
Thomas: "This is the EU! We are not required to carry passports!"
Polisen: "No! No! You must have zee passport!!!"
Thomas: "We are within the EU! Our driving licenses are valid means of identification so stop talking about passports! End of story!"

Mannen i vit skjorta får snopet inse att Berlinmuren inte längre finns kvar och ge upp. Mannen, som nu är mycket irriterad, byter fokus och börjar tjata om att vi inte får lasta så mycket som vi gjort. Thomas försöker förgäves förklara att båten är ombyggd 1995 och att den är stabilitetstestad med den nya lastkapaciteten, men att lastmärket aldrig flyttats för att överenstämma med ombyggnationen. STASI-gubben lämnar oss med ett papper där det står att fartyget "is a threat to public safety" samt att vi är "detained until further noticed". Han meddelar även att det kommer en inspektör och tittar på båten nästföljande dag. Bra tänker vi, då är vi färdiglossade, lastmärket borde synas och inspektören kan intyga att vi är sjödugliga.

När vi är färdiglossade skall vi bereda plats åt Skotska Research LK62 som står på tur att lossa. Jag säger till poliserna som lagt sin båt framför Polar att de nog måste flytta eftersom Research är betydligt längre än Polar. Då tar det hus i helvete och mannen i vit skjorta blir rasande: "WHAT!? What did you say!?". En yngre polis med något lugnare framtoning ber mej upprepa då mannen i vit skjorta, märkbart irriterad över uppmaningen, uppenbarligen inte noterat innebörden av orden jag nyss yttrat. Till slut går det in i skallarna på byråkraterna att Research faktiskt behöver kajplatsen de upptar. Under hela den tid det tar att byta kajplats med skottarna cirkulerar polisen oss med en gummibåt. Det hela skulle te sej ganska lustigt had you been able to witness it.

När inspektören väl dyker upp ägnar han fem minuter åt att titta runt lite i styrhuset för att sedan spendera två timmar framför en laptop. Han lämnar sedan över ett papper där han intygar(!) att vi alltjämt är detained samt att vi är en fara för samhället! På pappret finns små kryssrutor där inspektören markerar vilka områden som är underlag för beslutet. Den enda ruta som är kryssad är wheelhouse. Han baserar alltså sitt beslut att vi är en fara för samhället endast på styrhytten! För detta kräver han 800 euro! Vi skall alltså betala ca 7000 kr för att han intygar något som en poliskommisarie redan beslutat!!! Inspektören och mannen i vit skjorta, som uppenbarligen är i maskopi, idkar alltså "affärsverksamhet" tillsammans!!!
Vem sa något om Afrika???

Inspektören och mannen i vit skjorta börjar nu samstämmigt klaga på DNV-papprena. Thomas ringer då upp DNV och ber mannen i vit skjorta förklara för dem vad problemet är? Då vägrar mannen i vit skjorta ta emot luren!!!


Detta är en ljudupptagning från Polars hytt då ovan nämnda situation utspelar sej. Notera särskilt den ena mannens "besvärade hummande" efter att Thomas bett dem ta emot luren :-)

Under inspelningens gång, när Thomas ber dem tala med DNV-kontoret i Göteborg, ändrar de sej illa kvickt och försöker slingra sej ur den obekväma situation de hamnat i. Det som retar mej to this day är att de faktiskt VÄGRADE TA EMOT LUREN!!!

Tillslut lyckas de klämma fram att en Svensk inspektör från Sjöfartsverket måste komma över och intyga att fartyget är sjödugligt. Först skulle vi få vänta nästan en vecka innan vi fick en inspektör. Men Sjöfartsverket i Sverige insåg väl vilken otacksam situation vi befann oss i, så de lyckades skaka fram en inspektör från Malmödivisionen som kunde komma tidigare.

En ganska intressant detalj är att när den Svenske inspektören var ombord så "råkade" han lägga ett papper med den interna mailkonversationen mellan dem och Tyskarna framför näsan på mej. Den läsningen var en ganska intressant inblick i STASI-byråkraternas hjärnor. De hade satt upp diverse conditional demands for release, bland annat var de väldigt noga med att påpeka att Svenska Sjöfartsverket inte fick ge tillåtelse till några fiskeansträngningar innan lastmärket ordnats. Stackars människor som skall leva i det landet säger jag bara...

Under tiden vi väntade på att inspektören skulle komma över så kom en gubbe från fabriken och frågade om vi kunde flytta Polar till en annan kaj. Vid den kajen var djupgåendet 6 meter och fabriksgubben frågade om det gick. Med tanke på den mängd vatten vi hade ombord så stack vi troligen 6,5 meter minst, så jag svarade "If we shall move there we need to pump out some water" då svarar mannen "NO! NO! POLIZEI! POLIZEI!" och går sedan snopet därifrån...

Nej for all i care så kunde östtyskarna stannat bakom muren och ätit rutten saltgurka for all eternity...