Tyst hav och den Svenska fiskeridebatten
Isabella Lövin har hörts mycket i media den senaste tiden efter lanseringen av hennes bok
Tyst hav (som jag är i färd med att läsa). Senast i en
debattartikel i GP samt diverse artiklar
DN.
Lövin fokuserar väldigt mycket kring torsken, vilken jag inte kan uttala mej om då jag inte agerar inom den demersala sektorn. Därför avstår jag att diskutera eller argumentera kring torskfisket då jag inte vill uttala mej om något jag inte har direkt kännedom eller praktisk erfarenhet av. I boken
Tyst hav tar hon även till viss del upp det pelagiska fisket och yrkesfisket som helhet. Det är dessa delar som jag väljer att ta upp här för att analysera och diskutera kring.
Dock utan att i sak uttala mej om torskfiskets tillstånd och situation så kan jag inte undvika att spekulera i om torskfiskets angripare begår samma felaktigheter som det pelagiska fiskets kritiker brukar göra. Om så är fallet så förstår jag vilken omöjlig rävsax Sveriges torskfiskare befinner sej i när de skall försvara sin närings existens.
Några intressanta citat ur kommentarerna till Lövins debattartikel i GP:
"Då ska man också beakta att det inte finns någon yrkesgrupp som får så mycket bidrag och stöd som yrkesfiskarna. Sveriges största yrkesfiskarfamilj som fått mångmiljonbelopp utav EU och staten för att skrota sina "gamla" båtar och bygga nya supereffektiva bottenförstörande trålare har nolltaxerat många år i rad trots att man i TV berättat om hur mycket fisk det finns och hur bra affärerna går."Jag har alltid undrat vilka dessa "enorma" bidrag är som alltid per automatik åberopas i debatter kring Svenskt yrkesfiske?
Om det är A-kassan vi talar om så har de flesta inom den pelagiska flottan konsekvent varit emot den (och försökt skjuta den i sank genom att gå ur). I varje fall de stora
"hemska supertrålarna". Däremot är det många inom segmentet
"det levande kustsamhället" som är mycket måna om A-kassans bevarande. Jag uppmanar därför alla fiskare att konsekvent gå ur A-kassan så att den en gång för alla totalt havererar och vi därmed kan stryka en av de punkter som journalister och kritiker gång på gång använder för att brännmärka oss.
Om det är EU-stödet för modernisering av fiskeflottan som avses ja då finns det bara ett svar på detta påstående. Vi bad aldrig om dessa stödpengar! Däremot var vi tvungna att använda dem vilket alla människor med grundläggande kunskaper i marknadsekonomi förstår. Om vi tackat nej till stödet hade vi blivit hopplöst akterseglade av de andra EU-nationer som också fick ta del av stödet.
"Sverige största yrkesfiskarfamilj som fått mångmiljonbelopp av EU och staten..." är ett intressant påstående då Tor-Ön och Torland bevisligen INTE fick något stöd till de nya båtarna. Något som till och med Isabella Lövin erkänner i sin bok. Detta påstående åtföljs av
"...för att bygga nya supereffektiva bottenförstörande trålare" vilket är en ren och skär lögn då de nya Tor-Ön och Torland är rena pelagiska trålare! Den som påstår något annat kan ta med mej ombord på Tor-Ön och Torland och peka ut var rensmaskinerna finns, var ismaskinen finns och var lastrummet där fisklådorna förvaras är beläget.
Att man sedan påstår att Ahlströmarna nolltaxerat flera år i rad består troligen i en grov misstolkning av skatteverkets uppgifter. Att Isabella Lövin kommer fram till att Ahlströmarna haft noll kronor inkomst per år beror troligen på att hon endast tittat på A-skatten och inte på F-skatten eller att de dragit av underskott av näringsverksamhet mot sin egen inkomst på något sätt. Att det tredje alternativet inte ens finns i Isabella Lövins verklighetsuppfattning är beklämmande men det kan faktiskt vara så att de offrat sina privata inkomster för att rädda företaget och levt på sina fruars inkomster i "det civila". Isabella drar därför slutsatsen att de skattefuskar för det finns inte i hennes överciviliserade världsbild att man kan offra sin egna privata välfärd för företaget och framtida generationer.
Förbjud trålfisket efter kräfta och tvinga fiskarna att ersätta denna så fantastiskt miljöförstörande fiskemetod med den oerhört mycket skonsammare metoden att fiska med burar, vilken i slutändan är minst lika lönsam.Detta är ett intressant påstående då burfisket gör att man kan fiska på ställen som är oåtkomliga med trål. Om burfisket dessutom är så oerhört mycket bränsleeffektivare som det alltid påstås så kommer varenda fiskare gå över till detta fiskesätt helt av sej själv.
"Förbjud det privata yrkesfisket och inför en kraftigt reglerad icke vinstdriven statlig fiskeflotta istället!!!"Jag hade gärna velat se vilken produktkvalitet denna staliga, icke vinstdrivande fiskeflotta hade uppbådat och hur den mottagits av konsumenterna? Jag hade också velat se med vilken nogrannhet de anställda hade vaskat de statliga, icke vinstdrivande fartygens tankar? Jag hade också velat se med vilken entusiasm de ombord på den statliga, icke vinstdrivande fiskebåten kämpat i 10 minusgrader med att laga en bortom allt hopp riven not?
Marina reservat på gott och ontIsabella Lövin argumenterar i sin bok över "lösningar" och framhåller då marina reservat som en särskilt viktig punkt. I teorin ställer jag mej väldigt positiv till marina reservat om denna fråga hanteras på rätt sätt. Dock betvivlar jag att så kommer ske i praktiken.
De marina reservaten är så stelbent hanterade att de inte tar hänsyn till skillnaderna mellan demersalt respektive pelagiskt fiske. Byråkraterna inrättar marina reservat med marginell biologisk effekt men som är totalt förödande för fisket samtidigt som man totalt struntar i fiskenäringens påpekande om platser där marina reservat verkligen skulle kunna göra nytta. Jag skall ta två talande exempel på detta:
Det första är området som av oss som fiskar skarpsill i Östersjön benämns "rännorna", ett område utanför Oxelösund och Nynäshamn som fullständigt kokar över av skarpsill vid vissa tillfällen på året. Detta område är idag skyddat för att "rädda småtorsken". Problemet är bara att den pelagiska flottan har aldrig fått någon småtorsk i detta område! Tillsammans med hundratals ton skarpsill fick vi inte ens torsk så det räckte till en middag ombord! Vad jag kan minnas så såg jag aldrig en enda torsk någonsin i fångsterna från detta område under den tid vi fick bedriva pelagiskt fiske där! Nu kommer Isabella Lövin tillsammans med alla kritiker och miljöfundamentalister hävda att "nu har fisklobbyn talat igen" och dom bara ljuger. Men detta är ingen lögn. Jag talar fullständig sanning och det finns inget att ljuga om, området är stängt sedan länge och det är bara beklagligt.
Problemet när man inte separerar demersalt och pelagiskt fiske blir som allra tydligast i detta fall. Demersala fiskbestånd är till stor del stationära och lever ofta på botten medan pelagiska bestånd lever i havens mellanlager och uppe vid ytan. De förflyttar sej dessutom över enorma områden, ofta över hela det hav de lever i. Därmed kan det naturligtvis vara en poäng i att freda ovan nämnda område för riktat torskfiske om det nu lever någon småtorsk på botten (vilket jag betvivlar att det överhuvudtaget gör). Om de nu finns någon småtorsk där nere på botten i rännorna så kommer den inte hamna i den pelagiska flottans
midvattentrålar iaf!
Att stänga en av Östersjöns allra bästa fiskeområden för den pelagiska fiskeflottan har alltså inte resulterat i att man räddat en enda torsk. Vad man däremot gjort är att man ökar efforten som krävs för den pelagiska flottan att fiska upp sin skarpsillkvot, med ökade bränslekostnader och därmed ökade utsläpp som följd. Det är väl ingen som tjänar på att flottan tvingas fiska upp sina kvoter hundratals mil längre bort med ökad tid till havs och ökad bränsleförbrukning? Den slutgiltiga kvoten är ju densamma hur man än vänder och vrider på det! Det är väl lika bra att den fiskas upp snabbt, till låg kostnad med så minimala utsläpp som möjligt? Nu har den rika tillgången på skarpsill gjort att kvoten kan fiskas upp relativt kostnadseffektivt ändå, men rent principiellt är frågan om "rännorna" intressant.
Mitt andra exempel är ett område där förhållandena är komplett omvända och som idag inte är skyddat och som många vill se skyddat. Detta gäller fisket på romsillen på
Turbot Bank i västra Nordsjön.
Skagerrak och
Ginneton får ursäkta mej (snälla skicka inga torpeder på mej!) men fisket efter romsillen på Turbot håller inte i längden. Även om sillbeståndet i Nordsjön hanteras med stor försiktighet och nödvändiga sänkningar i kvoterna gjorts så är den reducering av lekbiomassan som sker iom fisket på Turbot helt meningslös. Min poäng med detta exempel är dock att eftersom sillen leker där vid en viss tid på året så hade det varit av stor vikt att skydda den platsen vid det tillfället på året. Men ett sådant "reservat" får inte vara så byråkratiskt stelbent så att det Skotska hälleflundrafisket drabbas! Och inte heller får det vara så stelbent så att området stängs utanför lekperioden (då området är som vilket annat område som helst i Nordsjön).
Ton, kilowatt och den missriktade regleringenFrån Isabella och miljöfundamentalisterna hörs ofta högljudda krav om att flottans kapacitet måste minskas och hårdare regleringar av fartygsstorlek och maskinstyrka skall införas. Dessa åtgärder är dock verkslösa i biologisk mening men är totalt förödande för säkerhet, produktkvalitet och miljö. Jag förstår inte vad det är för mening med att begränsa båtarnas storlek och motorstyrka? Dom får ju inte fiska mer för det! Kvoterna är densamma alldeles oavsett båtarnas storlek!
Rent biologiskt sett, vad är det för skillnad om 1000 båtar fiskar 100 000 ton eller om 100 båtar fiskar 100 000 ton???Sådana regleringar har naturligtvis noll effekt rent biologiskt i ett system med fasta kvoter. Det handlar egentligen om något helt annat än bestånd och fisketryck. Det är helt enkelt en produkt sprungen ur politikernas illusion om
"det levande kustsamhället". Samtidigt som man uppnår noll biologisk effekt slår man även totalt undan benen för den Svenska fiskenäringens konkurrenskraft!
Framtidens fiskefartyg:
"Knester"
Framtidens fiskefartyg;
"Nordborg"
Naturligtvis kommer dessa bilder betraktas med avsky av miljötalibanerna men ställ er då denna fråga. Kommer mängden fisk som tas ur havet ändras på grund av dessa "supereffektiva" nybyggen? Svaret är naturligtvis nej! Knesterrederiet får inga hemliga specialkvoter av den Norska staten bara för att de byggt en ny båt. De har precis samma fiskerättigheter som de hade med sin tidigare urgamla båt som var äldre än Polar!
De bygger inte en ny båt för att öka
fiskekapaciteten! De bygger ny båt för att bättre ta tillvara den resurs de har tilldelats, för att snabbare kunna fiska sin kvot till en mindre driftskostnad och bränsleåtgång och för att tillhandahålla en säkrare och attraktivare arbetsmiljö för sina anställda, något som i sin tur lockar till sej värdefull spetskompetens till företaget.
Det Färiska 300-miljonerkronorsbygget
"Nordborg" kommer nog mottas som en smärre chock bland yrkesfiskets kritiker men inte heller här kommer det innebära ett större uttag av havets resurser. Det kommer däremot innebära att 150 000 ton kolmule som tidigare blev fiskmjöl och olja nu kommer att gå till mänsklig föda. Det kommer också innebära att hundratals, kanske tusentals ton rens som tidigare slängts nu tas tillvara och görs laxfoder av.
"Nordborg" är ett utmärkt exempel på hur värdet på en begränsad resurs kan maximeras med modern teknik, framåtanda och visioner.
Regleringarna på kilowatt och tonnage slår helt undan benen för att sådana innovationer skall kunna ske i Sverige. Vi tvingas plöja ner ofantliga summor i urgamla båtar som är hopplöst föråldrade och med dessa skall vi bakbundna verka på en global marknad där våra konkurrenter arbetar inom ramar där det är möjligt att förverkliga innovationer och visioner.
I en tid då utsläppen är på löpsidorna och oljepriset skjuter i höjden tillåts vi inte investera i nya bränslesnålare motorer. Polar är 42 meter lång, har en bruttodräktighet på 710 ton och en motorstyrka på strax över 3000 hästkrafter. Danska monsterbåten
"Isafold" är 75 meter lång, har ett tonnage på 2500 ton och 6000 hästkrafter i motorstyrka.
Hon släpper ut mindre koldioxid än Polar!!!Vi konkurrerar även med dessa kollegor om en allt mindre mängd arbetskraft. Våra möjligheter att locka till oss kompetent arbetskraft är naturligtvis obefintlig när våra konkurrenter kan erbjuda en säkrare och trevligare arbetsmiljö. Och det är inte bara med andra fiskeflottor vi tävlar om arbetskraften. Vi delar arbetskraftsunderlaget med offshoreindustrin som också dem erbjuder allt säkrare och bekvämare arbetsvilkor för varje dag som går.
Vi har fått en kvot som vi förfogar över, varför kan vi inte själva besluta hur denna bäst skall utnyttjas? Varför skall vi hindras att bygga miljövänligare fartyg? Fartyg som ger en säkrare och trevligare arbetsmiljö för manskapet ombord, som ökar sjösäkerheten genom de senaste innovationerna inom navigationsteknik och som kan minska, eller inom en snar framtid helt eliminera, beroendet av fossila bränslen!
Illusionen om det statiska ekosystemetMiljötalibanerna har en föreställning om att alla ekosystem är totalt statiska och missar att se den enorma dynamik som finns i naturen. Detta fenomen är något som jag valt att kalla för
Miljökonservatism. Anhängarna av denna doktrin har fått för sej att jordens tillstånd måste bevaras i exakt det skick som rådde i början på 1800-talet innan industrialiseringen tog fart på allvar. Men vad de missar att se är att jordens tillstånd år 1800 inte hade förblivit statiskt alldeles oavsett om vi människor och vår industrialisering existerar eller inte. På den dynamiska och evigt föränderliga jorden så var bara 1800-talets tillstånd en liten parantes i den eviga förändringen. Naturen år 1800 är ingen statisk idealmodell för hur världen för all evig framtid skall se ut. Ett sådant resonemang kan man dra så långt att man kan resonera som så att om 1800-talet var så himla bra varför var inte då år 76 897 f.Kr minst lika bra? Då var det ju ännu mindre mänsklig påverkan av jorden, ska vi inte då aktivt försöka terraforma jorden till det tillståndet? Arter dör ut och nya arter breder ut sej i dess ställe. Detta är naturens och evolutionens gång. Något som människan också är en del utav.
Valarna är extra viktiga för miljörörelsen och dessa måste till varje pris skyddas. Men är det ens moraliskt försvarbart att i en framtida överbefolkad värld låta dessa kolosser simma runt och kalasa på prima matfisk som kunnat mätta mänskliga munnar? Vi kanske tom måste utrota valarna? Eller varför inte gå en gyllene medelväg. Vi behåller valarna inom biologiskt säkra gränser så att själva arterna finns kvar och har en rimlig chans att reproducerar sej. Men vi decimerar bestånden för att maximera vår skörd av matfisk och samtidigt som vi gör detta får vi prima valkött som en extra bonus.
Miljörörelsen tar ofta upp kollapsen av torskbeståndet på Grand Banks. Men de nämner sällan den dynamiska balans som finns mellan skarpsillen och torsken i Östersjön eller förhållandet på Island mellan räkan och torsken. När torskbestånden runt Island för ett stort antal år sedan kollapsade blev fisket olönsamt. Men den minskade mängden torsk hade gjort att räkan fick fritt spelrum vilken man började fiska efter med stor framgång. När räkbestånden för några år sedan började ge vika för det höga fisketrycket så började torskbeståndet tillta i storlek och många fiskare byter åter igen målart.
Utöver Grand Banks-kollapsen så brukar även en annan händelse åberopas av miljörörelsen. Exempelvis kan man på bonus-DVDn till BBCs dokumentärserie
Den Blå Planeten se en forskare som argumenterar för att denna händelse är ytterliggare ett fiskbestånd som oåterkalleligen "utrotats" av det kommersiella yrkesfisket. Det mannen i dokumentären talar om är Nordsjöns sydvästra bestånd av makrill (alltså inte den makrill som fiskas utanför Norges kust på hösten). Detta bestånd beskattades mycket hårt under 1970-talet av framförallt Brittiska och Norska notbåtar varpå det kollapsade.
Det intressanta är att alla forskare har varit helt övertygade i 20-30 år att detta bestånd är totalt utrotat bortom all räddning och kommer aldrig tillbaka. Men idag, det gångna fiskeåret 2007, har förekomsten av småmakrill i västra delen av Nordsjön formligen exploderat i närmast epidemiska proportioner.
Det är intressant att detta sammanfaller med recessionen av sillbestånden!"Familjen" och den demoniserade yrkesfiskarenI raden av misstag som Isabella Lövin begår i sin bok är bland dom värsta de hon gör i samband med sin demoniserande beskrivning av familjen Ahlström, även kallad "Familjen". Jag har redan tidigare tagit upp delar av detta i samband med diskussionen kring inläggen på GP Debatt. Men det är värt att göra en djupare analys av Isabellas demonisering av Ahlströmarna.
I boken presenteras Ahlströmarna som en koherent och sammanhållen "Familj". Problemet är bara att detta stämmer inte med verkligheten och är en totalt förljugen bild.
Ganthi och
Ginneton har ingenting med
Tor-Ön /
Torland att göra. Isabella tror att dessa är en sammanhållen enhet som verkar tillsammans. Så när hon i boken berättar hur
Tor-Ön och
Torland och resten av familjen
"skickade ner sin största och modernaste trålare Ganthi för att fiska i de omdiskuterade vattnen utanför det av Marocko ockuperade landet Västsahara" blir det närmast löjeväckande uppenbart hur totalt okunnig hon är om Svenskt fiske.
Ahlströmarna inom Torönland HB har inte "skickat ner"
Ganthi till Västsahara, tvärtom har de aktivt avrått de helt oberoende
Ahlströmmarna inom Fiskeriaktiebolaget Ganthi att lämna Sverige.
Inte heller de ingifta
Ahlströmmarna (dvs. Claeson:arna) i Fiskeriaktiebolaget Ginneton har något som helst att göra med Tor-Ön och Torland numera. Företagsmässigt talat så är de istället i de närmaste varandras värsta fiender...
När miljötalibanerna i kommentarerna på GP Debatt dessutom blandar in en fjärde oberoende konstellation av Ahlströmare, bröderna som driver (eller i ett av fallen drev)
Fiskekrogen och
Allt i Fisk så blir jag faktiskt totalt vansinnig (och mej veterligen driver och drev även dessa två bröder sina verksamheter helt separat).
Jag citerar ur Isabellas bok
Tyst hav:
"2006 såldes Ganthi till ett land utanför EU, och familjen förde in en ny båt på motsvarande tonnage i Sverige med namnet Ganthi 8. Det innebär en höjning av fiskekapaciteten, påpekar en tjänsteman på Fiskeriverket. Även om det är samma tonnage är en nyare båt alltid modernare och mer effektiv att fiske med. Den är bekvämare, har bättre frysutrymmen, bättre pumpar, bättre navigationutrustning. Allt sammantaget betyder det att man har lättare att fiska mer fisk"Leif, Thomas och Börje får ursäkta min spydighet, men ursäkta? Nyare båt? Modernare båt? Effektivare båt? Det är troligen endast guds nåd och familjen Johanssons slit och engagemang som gör att Mirrless Blackstonen ännu är vid liv!!!
Citatet ovan är så galet dumt i huvudet så jag vet inte om jag skall skratta eller gråta? Det är också intressant hur hon skriver att "familjen" förde in båten Ganthi VIII, något som vi alla vet är en sanning med en rejäl dos modifikation :-)
En annan sak värd att nämna är den kritik och förföljelse som Ahlströmarna får utstå för sin religion och gudstro. Jag personligen som den fullfjädrade ateist jag är tycker naturligtvis Tore Ahlström är galen när han pratar om sin himla beklädnad. Men det är intressant att Isabella på nått sätt försöker indikera att dom inte har "rätt" att tycka så? Vad hände med åsiktsfrihet och religionsfrihet undrar jag? Har Ahlströmarna inte rätt att bedriva fiske eller näringsverksamhet för att de råkar tycka fel eller för att de har en religion som inte faller i smaken?
Dieselskatten som dold subventionIsabella Lövin argumenterar i sin bok för att fiskeflottans befrielse från att betala drivmedelskatt skall ses som en dold subvention till fiskenäring. Detta är helt befängt! Skall den Svenska fiskeflottan som verkar över stora internationella områden som sträcker sej ända bort till Shetland, Färöarna, Island, Jan Mayen och Svalbard betala dieselskatt medans kustgående fartyg för närfrakt samtidigt är befriade??? Eller vad menar Isabella Lövin? Varför skall fraktfartyg, offshoreflottan, oljebåtar, bogserbåtar och passagerarfärjor vara befriade från drivmedelskatt men inte fiskeflottan???
Stölden av ITQ-begreppetIsabella Lövin lanserar i sin bok ITQ som en lösning på fiskenäringens problem. Det är beklämmande att något som vi krävt i över 15 år och som jag själv argumenterat starkt för i hela mitt medvetna liv tas i anspråk av en journalist år 2007! ITQ
ÄR lösningen och att det inte har införts tidigare beror på att marknadshatande politiker och
"kustnära fiskare" från det
"levande kustsamhället" aktivt motarbetat det.
Det värsta är att de flesta av dessa fiskare som stjälpt den Svenska fiskenäringens konkurrenskraft i snart 15 år idag har lämnat branschen för gott...
