Söör på Gotland...

...på väg mot Tor-Ön och Torland. Får hoppas dom har tag på nått. SP90:n är helt ruskig, man ser helt sjukt små fläckar som perfekta små runda bollar på helt ren bild!

Har fixat det sista under pulpeten idag och städat upp i hytten (sjukt mkt sågspån). Är färdig med det nu så nu ska jag gå ner och stoppa in några falukorvar i ugnen...

Min nya boning...

...de senaste 15 timmarna har varit inkrupen i ett höl, haha! Min stackars rygg är helt krökt och armarna är fulla av rivsår från stripes. Har i princip bott inne under pulpeten hela dagen och bara kommit ut för att äta, dricka och pissa!!!

Vi lämnade Skagen på fredagkväll och nu är vi snart vid Bornholm. Vi var långt från färdiga när vi lämnade så det har varit massa och grejja med hela vägen. Som tur är har det varit stabilt väder och inte rullat allt för mkt så nu är jag äntligen klar med installationen av SP90:n. Eftersom jag alltid tar på mej större projekt än jag egentligen hinner med så började jag naturligtvis med att rensa upp även i kabelträsket i frampulpeten när jag ändå hade stripesen och avbitartången framme...

Nu är det klart iaf och det är sjukt gött att ha fått gjort det...

Ormboet 2.0 fixat:


Krökt rygg efter 15 timmars stripsande:


Kabel, kabel på väggen där, säg mej vem som...


Lite "stripe-residue" :-)


Lite nya skärmar monterade:

Humma en schweng...

Kom precis innanför döra efter en tripp med allas våran älskade Danica. "Ska på kurs" som alla hippa människor brukar säga, haha! Navigation / Tidvatten är det så te möra blir det neap och spring för hela slanten i hövvet på meg, usch och bläh...

Är en del kvar att göra ombord så det var lite surt att behöva lämna. Kommer bli kalasbra i styrhytten bara jag hinner göra klart skitet. Larsa installerade sin nya kaffeautomat idag så nu kommer alla kaffedrickare ombord dricka ihjäl sej, haha! Sonaren är isatt så nu håller dom på med en ny fisk för ES60-loddet. När den är påsatt samt sonarhölet igensvetsat så är det väl sjösättning sen...

Stena Line kan ju lansera en ny HSS som går dubbelt så fort som den gamla och går året runt. Fattar inte dom dårarna som är fiskfiskare och åker fram och tillbaka varje himla vigga med den rödne Danica och Jutlandica, själv hade jag fått nervsammanbrott. Tur att man har två bärbara datorer och en iPhone med mobilt bredband så man har nått att leka med under överfarten, gäller dock att inte råka få in MCP som operatör för då kan man ju inteckna huset sen...

Lite bilder från varvet...

Ja nu är jag, Larsa, Simpa och Farbror Frej på Karstensens och röjer runt. Larsa springer runt mellan tio olika projekt som vanligt! Transducern till sonaren är inne och imorgon skall skrovet svetsas igen. Efter det är det väl klart för sjösättning antar jag. Hydraulgubbarna håller på och kopplar in vår nya slangtrumma så nu behöver vi inte använda notrullen som slangtrumma längre. Att använda notkranen funkar relativt bra egentligen men nu kan vi gå upp i dimension från tolv tum till fjorton tums pumpslang så förhoppningsvis blir det lite mera fjös i pumping'a nu!

Idag har jag och Simpalajnen byggt om instrumentpanelerna i styrhytten för sjuhundranittioelfte gången i rad känns det som, får möblera om lite för att lyckas inackordera all ny utrustning. Ja nu kan alla som klagat på att vi haft så små ekolodd vara tysta för nu har vi satt in ett trefrekvens ES60 med 22-tums widescreenskärm, muahahaha! Trippel splitscreen med 38, 50 och 200 khz, det blir grejjer det! Imorgon måste jag tyvärr åka hem till Sverige igen en lite sväng för att närvara på en navigationskurs, hatar att flacka fram och tillbaka men det är inte mycket att göra...

Här är till sist lite bilder från varvet, Isafold ligger inne i torrdockan och vi ligger uppe på slipen. Klicka på bilderna för att se större varianter:

Isafold ligger i torrdockan:


Danmarks stolthet torrlagd:


Polar på slipen:


Simpalajnen står och hänger i dysan:


Den sjukt långa trappan som är underbar för oss med höjdskräck:


Den svajjande mardrömstrappan:


En vacker stamm:


En SP90 under insättning:


Svindlande högt:

DNV, MSC och PPP

DNV, IMO, SOLAS, MARPOL, STCW, ISM, GMDSS, SOPEP, IAPP, IOPP, ROC, GOC...

Listan ovan skulle kunna fortsätta i all oändlighet och skulle kunna uppta hela bloggen om man haft ambitionen att vara heltäckande. Till denna lista över förhatliga bokstavskombinationer skall nu ytterliggare en adderas:

MSC - Marine Stewardship Council

Ännu ett djävulens påfund skall nu uppta vår tid och livsenergi. Än en gång har byråkraterna funnit nya vägar är dränera oss på pengar! Grundtanken bakom MSC är god, att göra det möjligt för konsumenten att välja en produkt som är skördad från ett uthålligt bestånd. Men MSC är en genomrutten, korrupt organisation och helt fel väg att gå vad gäller konsumentupplysning.

MSC utför inte sin certifiering själv utan MSC certifierar certifierarna! Dvs. MSC utför en certifiering av tex. DNV så att de i sin tur har rätt att utfärda miljöcertifieringen. Så även om MSC är en sk. non-profit organisation i teorin så bedriver man i praktiken utpressning via sina lakejer klassningssällskapen. One hand rubs the other. I scratch your back - you scratch mine...

Det som är beklämmande med MSC är att man inte miljöcertifierar bestånd utan man miljöcertifierar enskilda företag och detta till en hutlös kostnad, upp till fem miljoner kr per certifiering! Dessutom låter MSC olika företag som bedriver fiske på samma bestånd gå igenom samma certifieringsprocess om och om igen. Någon cross-referencing finns överhuvudtaget inte. Klassningssällskapen jublar naturligtsvis när de fått ytterliggare en ko att mjölka...

Konsumenten har ingen som helst insyn i certifieringsprocessen. Hur och varför är denna produkt miljöcertifierad är frågor som konsumenten inte på något sätt kan få svar på. Man har bara att lita till att MSC-logotypen som är tryckt på förpackningen innebär att den produkt man köpt är ett miljöriktigt val.

Jag är för ökad konsumentupplysning och det är ett absolut måste för en så hårt ansatt bransch som vår men det måste ske på ett öppnare sätt. En detaljerad och pålitlig ursprungsmärkning vore en betydligt bättre väg att gå. Om konsumenten får korrekt och detaljerad information om var fisken kommer ifrån, vilket bestånd den är tagen ur och vilken båt som fiskat den så kan konsumenten själv avgöra vad som är miljöriktigt och inte. Med korrekt information om ursprung och art istället för en obskyr logotyp att lita till kan den enskilde konsumenten själv välja vilken organisations rekommendationer man finner trovärdigast, rekommendationer som i sin tur är öppna för kritik från övriga aktörer. Men hur kritiserar man en obskyr logotyp ditpetad av en obskyr organisation med säte på nån obskyr söderhavsö?

Det är farligt att föra samman ursprungsmärkning och miljöcertifiering i ett och samma slutna koncept. Ett slutet och pengadrivet system som MSC slutar bara med mygel, mutor och förvirrade konsumenter...

Jag hoppas verkligen att den demersala sektorn lyckas väl med sitt Närfiskat-projekt så i vart fall dom slipper genomlida MSC-förbannelsen! När det gäller det pelagiska fisket så har djävulens sändebud redan anlänt och det finns inget att göra, vi inom det pelagiska fisket sitter redan obönhörligen i klorna på MSC. Personligen hade jag hellre använt de där fem miljoner kronorna till att sätta in ett nytt och kraftigare RSW-anlägg att kyla fisken med. Det tycker jag hade gagnat konsumenten mer, men vill dom ha en liten klisterlapp för fem miljoner kr istället för högre produktkvalitet then so be it...

Det som slår mej är hur många som verkar glömma bort den där berättelsen av H.C. Andersen när de blir vuxna...

Varför skall Norge behöva miljöcertifiera sitt pelagiska fiske? Världens miljövänligaste flotta som fiskar på världens bäst förvaltade bestånd! Varför i hela friden skall dom behöva MSC-certifiera sitt fiske när det snarare är dom som borde certifiera MSC!!! Med övriga Norden kvalandes in som goda tvåor, vad har vi att bevisa egentligen? När det är vi som leder utvecklingen och det är oss som resten av världen apar efter!

De ändlösa förkortningarnas förbannelse är över oss och det kommer aldrig att ta slut!

För att citera vad Thomas Bryngeld sa för ett antal år sedan när han för första gången hörde talas om MSC:
"Snart kommer det väl nått som heter PPP..."

DN: "Nu blir sillfisket kravmärkt"
MSC - Marine Stewardship Council

Om man går till Bilia...

...och beställer en ny bil och säger såhär: "Jag vill ha en Volvo S80 som är precis en sådan som den Tore Ahlström har", vad ska man förvänta sej då? Man förväntar sej naturligtvis att Bilia ska kika i sitt kundregister och notera exakt vilken modell och utrustningsnivå Tore har på sin bil när beställningen görs!

Om man valt att köpa en Volvo av just den anledningen att Tore Ahlström släpat sin stora husvagn pålitligt i flera år och sedan får en modell med mycket sämre bromsar än den S80 Tore har, hur ska man reagera då?

Om modellen man fått dessutom levereras med en ny typ av växellåda som både Börje Börjesson och Torbjörn Malmgren alldeles nyss bytt ut på sina bilar för att de går sönder, ja då är fiaskot fullbordat!

Om man visste att man skulle få en helt annan utrustningsnivå och byggkvalitet än den hos Tores S80 då kanske man lika gärna kunde valt en Toyota eller en BMW, eller???

Nu var dom tydligen klara...

...med lossen i Grenå och är på väg vidare upp mot Skagen. Där skall Polar tas på land hos Karstensens Skibsverft som skall sätta in den nya sonaren...

...och det är ingen Furuno-sonar :-)

En analys av det juridiska läget kring Furunohoten

Furuno Sverige och Furuno Danmark har som bekant hotat att vidta "juridiska åtgärder" mot mej och min blogg.

Sättet varpå man gjort detta är ytterst beklagligt då man inte skickat någon formell juridisk dokumentation utan hotelserna har förmedlats över telefon, vilket är att likna med rena maffiametoder. Eftersom man rent officiellt inte skridit till verket ännu så kan jag omöjligen veta vilken typ av åtgärder man ämnar vidtaga.

Att företaget skulle driva en civilrättslig stämningsprocess mot mej är i princip uteslutet då man med nästan hundraprocentig säkerhet skulle förlora ett sådant mål. Om företag fritt skulle kunna stämma privatpublicistiska bloggar, hobbyjournalister och andra tyckare så skulle i princip H&M kunna stämma BlondinBella eller Kenza för att dom klagar på deras toppar eller säljare. Något sådant mål är alltså inte realistiskt och skulle med all sannolikhet inte ens tas upp till prövning. Även Sveriges relativt svaga yttrandefrihet skyddar helt klart individens rätt att uttrycka missnöje med ett företags produkter, service och bemötande.

Det enda realistiska alternativet som jag ser det för att överhuvudtaget få upp ett mål till prövning är att de enskilda anställda driver förtalsmål mot mej. Företaget Furuno får då inte bistå sina anställda juridisk eller ekonomisk hjälp att driva målet. Furuno isej kan alltså inte driva ett sådant mål mot mej. I ett förtalsmål kan endast målsägande dvs. "offret" självt driva målet. Trovärdigheten hos målsägande i ett sådant mål är dessutom mycket lågt då det är uppenbart att den anställde inte driver målet av egen övertygelse utan efter påtryckningar från sin arbetsgivare. Företaget försöker då kringgå yttrandefrihetslagstiftningen genom att tvinga sina anställda att driva ett mål mot mej.

Ett förtalsmål är dessutom en brottmålsprocess och ingen civilrättslig process vilket innebär att den åtalade aldrig kan bli skyldig att betala målsägandes rättegångskostnader. Eftersom det är ett brottmål som staten driver mot den åtalade är staten skyldigt att bistå den åtalade med juridiskt ombud. De anställda, om de väljer att driva ett sådant mål, får alltså själva stå för sina advokatkostnader. Om företaget bistår sina anställda med juridisk eller ekonomisk hjälp kommer detta naturligtvis utnyttjas av försvaret för att påvisa att de anställda inte driver sina mål av egen övertygelse utan pga. sin arbetsgivares påtryckningar och att företaget på så sätt försöker kringgå gällande lagstiftning.

I brottsbalkens första paragraf, femte kapitelt om ärekränkning finns att utläsa:
"Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."

Uppgifterna är helt sanningsenliga och har defintivt skälig grund och jag har för närvarande tre stycken personer som kan vittna under ed att så är fallet.

I femte paragrafen, femte kapitlet står det klart och tydligt:
"Brott som avses i 1-3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande."

Man kan rimligen anta att grovt förtal är reserverat för sådana saker som att filma någon som har samlag och lägga ut på internet eller om en journalist i en stor tidning medvetet publicerar felaktiga uppgifter att Fredrik Reinfeldt besökt en prostituerad eller dylikt. Därför kommer ett förtalsmål mot mej och min blogg med största sannolikhet, om det ens kommer upp till prövning och om det överhuvudtaget leder till fällande dom, anses som ringa.

Något i linje med 30-dagsböter är således ett mycket litet pris jag står inför att få betala för att bli en yttrandefrihetens martyr. Furuno bör verkligen ställa sej frågan om dom är beredda att betala priset för denna David mot Goliath-kamp...

Furuno skjuter mygg med luftvärnskanon!

Nu har det så skett, det jag oundvikligen visste skulle komma att ske förr eller senare. Den "aktör" det slutligen kom att bli är dock ytterst förvånande!

Jag och min blogg står alltså under hot om "juridiska sanktioner" från den multinationella marinelektroniktillverkaren Furunos skandinaviska filialer. I denna blogg har jag publicerat diverse recensioner av Furuno-hårdvara och omdömen om, samt varningar för, i synnerhet en specifik Furuno-anställd samt filialerna i dess helhet. Med tanke på att mina hårdvarurecensioner varit överlag positiva och i vissa fall närmast lyriska kan man därmed anta att det är det senare Furuno Sverige och Furuno Danmark nu hänger upp sej på.

Jag antar att det hela bottnar i att i synnherhet Furuno Danmark är rädda att förlora anseendet gentemot nuvarande kunder och då särskilt en specifik kund som just den säljare som jag kritiserat ansvarar för.

Det handlar alltså om rederiet Broströms stororder av 60 st Orbit-antenner. Anledningen till att Furuno Danmark är så nervösa att de sätter sina advokater på att jaga en liten bloggare är att man glömt att berätta för sin kund att en stor del av de Orbit-antenner som sålts gått sönder efter 3 till 12 månader och därefter varit näst intill omöjliga att laga!

Dessutom har man helt missat att informera sin kund om att de antenner man sålt dem är ur en resterande osåld batch av MK1-prototypen som man i panik försökt göra sej av med innan lanseringen av den förbättrade AL-7103 MK2-modellen.

Jag förstår inte riktigt vad Furuno väntar sej att få ut av att försöka skrämma mej till tystnad? Jag har 10 000 till 15 000 läsare i månaden varav en förkrossande majoritet verkar inom den marina sektorn. Med tanke på den höga målgruppspenetrationen så är det inte helt orimligt att anta att jag har en större läsarkrets än många utav av branschtidningarna, särskilt om man dristar sej med att ta med motivationsnivån hos läsaren i beräkningen.

Har man verkligen tänkt igenom vad man har att förlora
på att starta en "Den-lilla-bloggaren-mot-det-stora-
multinationellla-företaget"-kamp med mej?

Furuno är på god väg att mata sej självt till pöbeln! Folk älskar att få en god "David mot Goliath"-historia serverad!

Efter det usla kundbemötande som i synnerhet Furuno Sverige visat gentemot oss samt det mått av hånfullhet vi fått utstå från dess anställda så har jag och min far länge talat om att skriva ett brev till ledningen i Japan. De senaste dagarnas hot har nu fått bägaren att rinna över och jag tog några timmar av min livsenergi och lät de dryga tre A4-sidor som i princip varit färdigskrivna i mitt huvud i flera år flöda ut på papper. Resultatet av detta ligger nu i ett förseglat kuvert på väg till Japan:


Så till ståpickarna på Furuno Sverige och Furuno Danmark vill jag bara säga: Känn er kokta i bajs!

Film från förra turen...

Nu fick jag uppladdningen till YouTube att funka. Filmat med ATC2K-kameran under förra turen i början av denna månaden:

Slaget vid Thermopylae

Så många inlägg har det nu blivit på bloggen att jag nått detta mytomspunna tal...

Ursäkta att jag inte skrivit nått på ett tag, var lite trött efter lossen så jag fick ta tillfället i akt att sova lite innan besättningsbytet. Hade väl kunnat skriva ett notisinlägg typ "Vi lossar i Grenå" men hellre kvalitet än kvantitet som jag sagt tidigare. Nu är jag och troligen även Simpalajnen hemkommna (såvida han inte krockade den sista biten upp till Rönnäng eller att färja gick under på väg ut till Åstol).

Thomas B stannar kvar och gör en tur med Thomas K och Henrik för Larsa är på skidresa.

Har lite ansamlat videomaterial från resan som jag skall försöka få upp på YouTube nu så ni har något att förkovra er i (det är ganska lösryckt material från hjälmkameran så förvänta er inte filmer av den dignitet jag brukar ge vid Makrillfisket och liknande).

Jag har även märkt att antalet besökare till bloggen i princip fördubblats på ganska kort tid vilket torde innebära ganska många nya besökare. För er nykomlingar som inte dristat er att gräva i arkivet kommer här länkar till tidigare filmmaterial:

Materialet i lättåtkomlig form på videosajten YouTube:
YouTube: NVG-sill Ålesund 2006
YouTube: Makrillfiske 2006
YouTube: Makrillfiske 2007

eller...

Högkvalitetsversioner i EDTV-format för nedladdning:
WMV HD: NVG-sill Ålesund 2006 (108 mb)
WMV HD: Makrillfiske 2006 (139 mb)
WMV HD: Makrillfiske 2007 (347 mb)
WMV HD: Östersjön 2007 (113 mb)

Last

Som ni kanske förstått, iom bilderna på lodden i föregående inlägg, så har vi fått last. Laxen fick 70, Glittan fick 70, Odeskär fick 50 och vi toppade trunken med en sista slatt från pumplöttet så det var ett ganska fint dra. Han gick la i 3-4 timmar tror jag men fegisen Thomas Bryngeld lackade ur som vanligt mot slutet av drat när krummelurfläckarna började komma så det hade väl kunnat bli ännu mer om han svängt in alla fläckar ordentligt...

För övrigt fick Mikael sej ett sånt dra så han ble å med pompen på nått sätt (vet inte om han tappa den eller om den gick sönder) men iaf så fick han våran notpump (ibland är det bra att vara notbåt!).

Nu är vi snart vid Bornholm iaf (kôrta väjar att köra när man fiskar här nere vid "borrtorn't"). Nu längtar jag till matjesfisket! Är så himla taggad på notfiske nu efter att man fått se riktiga "kastefläckar" här i Östersjön!

En krummelurfläck...

...som Lars-Uno hade sagt:

En grundläggande lektion i hydrodynamik...

...kanske vore något för de som kommenterat i föregående inlägg. Där påpekar någon: "Men tänk på hur mycket koldioxid ni skulle släppt ut då!" Denne någon (anonym som vanligt såklart!) gör den gamla vanliga uttjatade slutsatsen att stort = hemskt. Detta är dock uttryck för emotionellt politiskt önsketänkande snarare än vetenskapliga fakta, vetenskap som i det här fallet hamnar på hydrodynamikens bord.

En längre båt får en bättre våg utmed skrovet och släpper vattnet bättre. Den långsmala Norska snurparen av Talbormodell torde vara det ultimata om man vill minska ett fiskefartygs koldioxidutsläpp och då talar vi bara om skrovets storlek, all annan teknisk innovation exkluderat så som dieselelektrisk framdrift, elgenererande avgaspannor, partikelfilter, NOX-reduktion, skysails och modernare elbesparande utrustning ombord! Inte heller har vi då behandlat frågor som manskapets säkerhet och bekvämlighet ombord eller själva produktens kvalitet.

Det går inte nog att påpeka hur viktigt själva skrovet är för ett fartygs bränsleeffektivetet. Du kan ha världens bränsleeffektivaste motor och det kommer hjälpa föga om energin som skrovet kräver för att drivas genom vattnet är för stor. För att ta ett exempel från verkligheten kan vi titta på och jämföra våra fartyg Polar och Sunbeam. Polar är 9,6 meter bred, 42 meter lång och har en relativt modern v-ställd motor som är en av de motortyper med allra högst verkningsgrad. Sunbeam å andra sidan är 50 meter lång, alltså 8 meter längre men har samma bredd som Polar, 9,6 meter. Det intressanta i sammanhanget är att i Sunbeam sitter en tvåtaktsmotor från 1974 men Polar och Sunbeam drar nästan exakt lika mkt diesel vid 10 knops fart! De 8 extra metrarna på Sunbeams skrov har alltså totalt utraderat det enorma försprång som en modern fyrtaktsmotor borde ge...

I dagens fiskeflotta är det inte de hypermoderna giganterna som är de stora miljöbovarna, nej dit hör istället gamla rötna tobisbåtar med dåligt servade motorer som dricker motorolja och med skrov formade som containrar! Säg mej, är den Norska innovationen Teigenes med dieselelektrisk framdrift, avgaspannor och NOX-reducerande filter en miljöbov bara för att hon är stor? Någonstans därimellan befinner sej Polar, med en relativt energieffektiv V12:a med dubbelturbo som till viss del kompenserar för det handikappade skrovet, tillhör hon kanske en av sin årgångs mer miljövänliga fartyg. Men sjutton år gammal teknik är, hur bra den än var då, hopplöst efter idag. De hypermoderna båtar med innovativa lösningar som idag rullar ner från varvens slipar så som Knester, Teigenes, Isafold och Gitte Henning är bara början på den tekniska revolutionen som sker i den marina sektorn. Redan idag har dessa 75-metersbåtar med råge passerat hälften så stora konventionella båtar i bränsleeffektivitet, betänk då vad som är möjligt om 10-15 år! Norska bjässen Teigenes stimmar med mindre liter per timma än Polar rakt av ingen hänsyn taget till lastkapacitet! Räknar vi dessutom med faktorn att Teigenes lastar mångdubbelt mer än Polar och därmed tittar på klimatpåverkan per kilo fångad fisk så är vi så hopplöst efter så det är pinsamt.

Att en båt blir miljövänlig bara för den är gammal och liten är bara miljömupparnas våta dröm och har ingen förankring i verkligheten...

Tobisfiskaren från Esbjerg som gjorde miljön en tjänst:



Ni som tjatar om de stora hemska båtarnas koldioxidutsläpp kan sätta er ner och räkna på klimatpåverkan per kilo fångad fisk från den gamla respektive nya Cattleya. Jag lovar er att ni kommer bli ytterst förvånade, men ni är naturligtvis inte intresserade av riktig fakta, utan bara att svartmåla med hjälp av emotionella föreställningar...

Mööör i hele mi kröpp

Man blir helt degig i kroppen när man går i storm. All ens livsenergi går åt till att spjärna emot! Överallt får man spjärna emot! Sova kan man knappt göra för då måste man ligga i kojen och spjärna emot. Ska man hämta nått i kylen kommer det mjölkpaket flygande som projektiler! Öppna ytor som köket och styrhuset är livsfarliga områden att befinna sej i för då kan man accelera upp i sån fart så man hamnar som ett kolli i nått element på andra sidan rummet, haha!

Politikerna och miljömupparna tjatar om att vi har så stora hemska båtar, stora båtar my ass! Vi skulle haft om inte trippelt så iaf dubbelt så stora båtar! Små urlöjliga rullepottar till jollar är det vi har!

Nu är det fint väder igen iaf men det är väl bara en tidsfråga innan nästa rökare kommer. Var gött att få sätta ut trålen igen så man fick lite rörelse i kroppen och frisk luft i lungorna, tyvärr var drat en total besvikelse så nu letar vi nya jaktmarker...

Storm igen!!!

Det är helt sjukt det här. Det kommer storm på storm på storm! Det tar ju aldrig slut! Vi gjorde en sväng ner till Zatoka Gdanska för att se om vi kunde finna någon fisk att dra på i lä medans vi väntade ut vinden. Vi har hållt tillbaka upp mot vinden nu, det har redan börjat stilla och skall så göra alltmer eftersom. Får hoppas det blir massa fiske nu när "grytan rörts om"...

Nokre billeder...

Tripp-trapp-trull-fiske...


Proppens full...


Kaffeknarkoman...


Östersköns silver...

Vi har "inte-nät"! Vi har internet!

Nu är vi äntligen online igen! Knarka! Knarka! Knarka internet! Knarka information while you can! Haha, sen vi fick parabolen har jag nog blivit internetberoende :-)

Ni får ursäkta att bloggen stannat till, som ni förstår har internet legat nere för oss. Varit strul med modemet som vanligt. Fick liv i skiten genom att tanka ner en ny konfigurationsfil med det mobila bredbandet i min bärbara dator. Det var precis så vi hade mobilkontakt med det Polska borrtornet, tog typ arton försök att få ner mailen med en antennplupp :-) Ska bli kul att få nästa mobilräkning från Telia. Egentligen skulle man fakturerat ISPn för datatrafikkostnaden men det är väl som vanligt att man skall skratta sina kunder i ansiktet istället?

Nu får vi bara hoppas skiten håller sej uppe så jag kan få blogga i lugn och ro...

Världens längsta kasseknut!

På plass...

Vi är nu på fiskeplats. Vi har fått gjort ett dra och nu har Pehr satt, vi har precis firat ut vajern på hans dra.

När vi skulle börja fira vajern på vårt dra så hände en sån sjuk grej. Jag var framme och höll på att sätta upp rännorna när jag ser en stressad Thomas Bryngeld försöka kommunicera med obegripliga tecken genom hytterutan. När jag rycker upp hyttedörren och frågar va smen det är frågan om, möts jag av utropet: "Harregud tynget har gått i tusen biddar!!!". När jag kommer ner till tråldäck möts jag av en syn som gör så jag börjar skratta så jag nästan inte kan andas! På däck ligger tusen miljarder små kättingbitar utspridda! Tynget har gått i småbitar! Efter 17 år var det väl nån liten kinesisk materialutmattad r-länk som inte ville vara med längre :-)

Ännu en anekdot kan läggas till listan över only on Polar händelser...

Ystad

Vi fick inte komma in i Helsingborg. Den lilla kajsnutten som inte är ISPS-hamn var upptagen av nån båt där skepparn var sjuk (bekväm lögn från hamnkapten?). Sannolikheten att vi skulle få lägga oss vid en ISPS-kaj utan att föranmäla oss 19 dagar i förväg och fylla i 137 blanketter är väl ungefär lika med noll! Hur som haver så gick vi till Ystad istället och där är vi nu...