Det ramlade ju som väntat in en del kommentarer efter mitt "knark-inlägg". Tyvärr var det lika väntat att de flesta kommentarerna skulle vara förlöjliganden = boooring! (andra bloggare skulle kalla det personangrepp men jag gillar ju yttrandefrihet så jag väljer inte att ta såna ord i min mun... eller tangentbord eller vad det nu blir...). Den andra typen av kommentarer som var minst lika väntad är naturligtvis de rent emotionella argumenten av det klassiska
"men tänk på barnen"-snittet. Svensk trygghetsnarkomani i dess rena form alltså!
Pundarna knarkar ju iaf knark ni andra knarkar ju bara trygghet...En kommentatör utmärker sej med följande kommentar:
"Jag hittar inte ett riktigt bra argument mot din analys i bloggen. Detta irriterar mig kraftigt. Kan någon komma med ett sakligt argument mot drogliberalism?"Denna läsare belyser den klassiska problematiken med emotionella argument, precis som när
Göran Persson brukade skruva på sina glasögon och kläcka ur sej nått i stil med
"Men snälla Fredrik inte ska väl tant Agda här i Björnstorp behöva leva på 800 kr mindre i månaden? Är det du menar?", det går inte att argumentera emot! Även om man har en idiotsäkert utarbetad idé för att få 10 000 arbetslösa i sysselsättning som man sakför med logiska argument så väger det fjäderlätt mot
"tant Agda"-retoriken. Nu är
Fredrik den störste kålsuparen på jorden som axlat fetknoppens mantel med illavarslande bravur så honom vill jag helst inte ha som
posterboy men poängen är kring sättet att argumentera.
Det trista med dessa kommentarer är ju att det finns en hel uppsjö med alldeles utmärkta sakliga argument mot mej och mina vulgoliberala åsikter och då hade vi kunnat få en debatt men nu blir det istället bara pajastjat om
"inavlade religiösa" fiskare. Det störda är ju att jag själv är ateist,
alla dom där "inavlade religiösa" fiskarna som ni ondgör er över det är ju dom ni har på eran sida! Hela kåren tycker ju jag är dum i huvudet antagligen och en majoritet är säkerligen för en betydligt repressivare drogpolitik än vad vi har idag!
De ni kallar inavlade är alltså dom som tycker precis som ni själva, ni får gärna mötas upp och ha små sammankomster där ni hatar mej i grupp :-)"När du får barn så ändrar du dig nog angående knark. Alla faser i livet har sin tid. Underskatta inte livserfarenheten den förändrar människan ständigt."Kommentaren ovan är en typisk form av emotionell argumentation. Nästan alltid blandar man in barn eller kanske någon annan svag part, sjukskriven, fattig, hemlös etc, men barn är överlägset vanligast och sedan slänger man gärna in nån liten brasklapp som skall underminera motståndarens intellekt, livserfarenhet, ålder, sociala ställning, ras, kön, sexuell läggning eller annan valfri variabel. Det finns ju faktiskt riktigt bra sakliga argument MOT mina åsikter men det är ytterst få som anstränger sin hjärna nog att ta till dem utan dom sällar sej till pöbeln och skallar med högaffeln i högsta hugg:
"TÄNK PÅ BARNEN! TÄNK PÅ BARNEN! TÄNK PÅ BARNEN!"Kan ni föreställa er tusentals
"bag in box"-mammor som står på ett torg och skallar ut sitt mantra??? Det är precis detta fenomen som advokaten
Lawrence Taylor beskriver i en artikel i
The Boston Globe.
Lawrence Taylor är en advokat som hävdar att jakten på rattfyllerister i USA gått för långt och att vissa lagar och tillvägagångssätt är okonstitutionella.
Taylor argumenterar med
Fourth- och
Fifth Amendment mot sk. DUI-checkpoints och alkolås (
"unreasonable search and seizure" respektive
"due process"). Den springande punkten är ju egentligen inte rattfylleri utan det handlar om ändamålsglidning inom rättsystemet men bland "pöbeln" uppfattas det som att Taylor försvarar rattfylleri. Här belyser han problematiken:
Whenever he steps outside the echo chamber of his fellow defense attorneys, however, he doesn't get a very warm reception. ''I've pretty much stopped doing radio," Taylor said recently. ''Most of the time it's a setup. They assure me I'll be the only one on the show, and then they blindside me with a woman from Mothers Against Drunk Driving whose daughter was killed by a drunk driver."Men hursomhelst för att återgå till "knarket" så är det mest intressanta i frågan att termen
"drogliberalism" inte är något statiskt begrepp utan det kommer ju i olika grader. Det är det här som är så problematiskt när man diskuterar droger eftersom repressivitetsivrarna tänker helt i svart eller vitt. Begreppet
"drogliberalism" inrymmer allt från
"att tillåta cancerpatienter medicineras med cannabis under kontrollerade former" till
"korvståndsförsäljning av färdigladdade heroin-sprutor på Avenyn och Plattan". Dessutom ryms ett näst oändligt antal "hack" eller "steg" därimellan. Det finns ju så att säga många olika "nivåer" av drogliberalism, att legalisera bruk men inte försäljning och smuggling är en "light"-variant tex.
Jag tror i vart fall ingen tjänar på att vi får ett system som i USA där i övrigt ostraffade ungdomar får sitta på
San Quentin eller
Compton i 2 år tillsammans med hårdkokta medlemmar av
"Crips" och
"Bloods" för att de rökt lite maruijana på en fest.
Allt som är begärligt men olagligt betingar ett högt pris, detta är lagen om
supply and demand, och stora marginaler för den som vågar slå sej in i "branschen" (och det vet vi ju vilka det är). Vi har sett det förut när kriminella organisationer fick sitt fotfäste i USA under "förbudstiden" mellan 1920-1933. Texten nedan är saxad från
WikiPiki (min fetstil):
"Förbudstiden erbjöd lukrativa möjligheter för den organiserade brottsligheten att ta över importen, tillverkningen och distributionen av alkoholhaltiga drycker. Al Capone, som var en av tidens mest kända alkoholsmugglare, byggde hela sitt kriminella imperium på vinsterna från den illegala alkoholen. Då produktionen av alkohol till största delen låg i kriminellas och hemmabryggares händer, vilka ville vara ifred från myndigheterna, varierade kvaliteten på produkterna avsevärt. Det fanns många fall då människor blivit blinda eller fått hjärnskador efter att ha druckit "bathtub gin" gjord på industrialkohol eller olika giftiga kemikalier. Ytterligare ett olyckligt exempel gäller medicinen Jamaica ginger, känd av användarna som "Jake". Den hade en mycket hög alkoholhalt och var allmänt känd för att konsumeras av dem som ville kringgå alkoholförbudet. Myndigheterna beordrade ändringar i tillverkningen för att göra den odrickbar. Skrupellösa försäljare spädde sedan ut Jaken med mjukgörningsmedel för att på så vis kringgå myndigheternas tester. Detta resulterade i att tusentals offer blev förlamade i händerna och fötterna, oftast var förlamningen permanent."Lärdomen av detta fatala misstag i USA:s historia är att det är omöjligt att förneka människan dess basala behov och starkaste drifter. Alla sådana försök är lönlösa och kommer att misslyckas om och om igen, för människan är en uppfinningsrik, listig och handlingskraftig varelse som på alla sätt kommer att försöka (och lyckas) kringå alla sådan försök till förbud.
Den Svenska idén om ett narkotikafritt samhälle är en utopi. Denna pappersprodukt är tio gånger dummare och tio gånger mer orealistisk än den näst dummaste utopin inom Svensk politik, nollvisionen. Folk kommer alltid att knarka och detta har många av våra kontinentala grannländer i Europa fattat och satsat på skadereducerande politik istället för moraliserande förbudslagar. Den springande punkten med en legalisering är att de som verkligen vill knarka gör det redan, de som funderar på det kan hur lätt som helst få tag i grejer för att pröva ändå och de som inte vill knarka kommer inte att göra det även om det så ligger gratis tjacklinor utlagda på gatan redo att snortas. Det vi vinner med en legalisering är:
1. Alla som vill söka vård kan göra det utan att riskera rättsliga påföljder.
2. Vården kan bli avpolitiserad och "demoraliserad" vilket kan öppna för nya behandlingsmetoder som tidigare klassats som "kontroversiella", vi får en vård styrd av vetenskapen istället för politiken.
3. Vi slår undan benen för kriminella organisationer om smuggling istället blir import...
4. Vi kan ha kontrollerad tillverkning av de kemiska drogtyperna istället för att marknaden svämmer över av Kinesiska designerdroger gjorda av amatörer i mörka källare...
5. Sveriges ungdomar kan gå ut och plocka toppslätskivling ("toppisar") utan att riskera påhälsning av farbror blå. Bättre än att gå på CIA:s genmodifierade svampar för utökade förhörsmetoder...
6. Vi kan få kontroll på renligheten hos de naturliga drogerna. Drogerna kan klassificeras efter potens. Är kokainet rent? Vilken styrka har just denna odlarens cannabis? osv...
7. Priset sjunker så drastiskt att knark blir billigare än mat så vi slipper även kriminaliteten från dem som stjäl för drogpengar. Intresset från kriminella att stanna i "branschen" minskar då priset och därmed marginalerna sjunker...
8. Nya behandlingmetoder för sjukdomar kan komma på tal. Sånt som tidigare varit förbjudet av etiska skäl, lindrande behandling för obotlig cancersjuka och andra dödligt sjuka, användandet av cannabis tillsammans med strålterapi osv...
9. Vi slipper placera exprimenterande men i övrigt skötsamma ungdomar tillsammans med tungt kriminella på anstalter där de kanske får "inspirationskällor" för annat otyg...
Sist men inte minst ställer jag mej undrande varför vi lägger ner all denna myckna tid på att förhindra att folk får tag i knark istället för att fråga oss varför folk vill knarka? Det är lite som när banverket vill ha stängsel utmed alla järnvägspår i landet för att förhindra att folk skall kunna ta livet av sej.
Snacka om att börja i fel ände...