Välkommen till den Svenska fiskebåten Polar GG 505's blogg.
Här kan ni följa händelserna ombord på båten och även vad som sker i dess hemmahamn Fiskebäck.
En livstilsblogg i dagboksformat med bilder och berättelser från fisket med Polar,
fiskeripolitiska funderingar och vulgärliberal frihetspropaganda!
28 januari 2009
Bilder från Larsas besättning...
Nalle, Thomas K och Osberg ute på kassen:
Gänget på en smockad kasse:
Trålen passerar över ett undervattensberg: Sunnanö prejade ut dom över en 15-famns knalle. Det ni ser på bilden ovan är sondbilden från när dom passerade över den. Den vita djuplinjen är satt på 10 famn! Det är inte dåligt att lyckas dra en 1088-meters trål över en 15-famnare utan att göra sönder en enda maska! Dom hade tydligen 30 meter inne på vajern. Sondkabeln häktade dock i berget så den rök tyvärr av.
I senaste numret av YF så är det en liten artikel som tar upp införandet av den elektroniska loggboken som skall ske 1 januari 2010. Tidigare hade jag faktiskt fått informationen att det var först 2011 som den skulle införas, det spelar ju dock ingen större roll då EU-beslutet redan är taget. Av samma anledning kommer jag här inte att diskutera dess vara eller icke vara då det är tämligen poänglöst. Det kan säkert bli bra om det är genomtänkt.
Vad jag vill ta upp är frågan om den bakomliggande tekniken som kommer användas för att göra verklighet av systemet. Att använda VMS-systemet som databärare verkar vettigt. Lika vettigt är det att man kommer göra det möjligt att utnyttja NMT450 och VSAT som databärare när sådan uppkoppling är tillgänglig.
Så långt är allt frid och fröjd. Något som dock väcker min misstänksamhet är följande formulering som återfinns i YF-artikeln: "Målet är att systemet skall kunna användas från en vanlig dator". Nu kan man tolka in hur mycket som helst från en sådan mening men för mej är det helt uppenbart att det man syftar på är att systemet skall vara Windows-baserat och köras på en vanlig PC.
Vid en första anblick kan detta verka klokt ur kostnad- och användarvänlighets-hänseende. Det är många uppgifter på ett fartyg som sköts av Windows-baserade klienter av den anledningen. Vad man dock inte får glömma bort i det här fallet är att en elektronisk loggbok tillhör den absoluta gräddan av mission-critical applications. Man kommer troligen bli bötfälld eller åtminstone bli tvungen att avbryta fiskeansträngningen om loggboken inte fungerar.
Att "surfdatorn" med NMT-internetet havererar är inte så farligt och de flesta kan säkert leva utan "kontorsburken" med Office-paketet på under en fiskeresa men det är lite värre om tekniken bakom EU-loggboken haverar och man som en följd drabbas av juridiska sanktioner.
En invändning kommer säkerligen vara att många fiskebåtar kör sina ECS-system på Windows. Hårdvaran som dessa system kör på är dock avpassade för maximal driftsäkerhet. Redundanta speglade solid state-diskar, kraftfull passiv kylning, gummiupphängningar och strömförsörjning via inline-UPS med transientfilter är bara några av sakerna som kan nämnas i sammanhanget.
Trots alla ovan nämnda finurligheter så händer det ändå att ECS:er kraschar och i dessa fall är det nästan uteslutande Windows som är boven i dramat och inte hårdvaran (om den är anpassad för marint bruk vill säga, att slänga in en vanlig skrivbordsdator rakt på 220-volten är ju som att be om problem). Intressant är att av alla fiske-ECS:er så är det faktiskt en som kör Fedora som operativsystem istället för Windows och säg den som hört talas om ett OLEX som kraschat? Inte jag iaf...
Nu kör visserligen alla med minst två stycken oberoende system och inte sällan är det båtar som har tre eller tom fyra stycken ECS:er! Och skulle ALLA system mot förmodan braka ihop samtidigt så finns alltid papperskorten att falla tillbaka på.
Sensmoralen här är att när den elektroniska loggboken införts i full skala finns inte längre någon "pappersloggbok" att falla tillbaka på om tekniken skulle svikta, för den är då inte längre juridiskt gångbar.
Om man tittar på en annan mission critical application på det moderna fartyget, radarn, så kan man notera att en förkrossande majoritet av dagens radaranläggningar kör ett av tillverkaren egenutvecklat operativsystem på microcontrollers, ett sk. "embedded"-system. JRC och några till har valt att köra realtidsversioner av Linux-kärnan som är modifierade till ändamålet. Transas Consilium är den enda radarn som använder sej av Windows och vi vet ju hur bra den är, haha!
Skulle du verkligen vilja att en av de viktigaste utrustningarna ombord för fartygets säkra framförande körs på en kärna som delar källkod med den här maskinen:
Jag blir faktiskt illamående när jag tänker på det faktum att Transas försöker kränga en radar där Paint (!) och MSN Messenger faktiskt ingår latent i systemet! I EN RADAR!!!
Inom ECDIS-världen pågår just nu en kamp mellan de tillverkare som håller fast vid Linux av stabilitetsskäl och de som av kostnadsskäl väljer Windows. I dess barndom, när ECDIS var något nytt som var förbehållet HSC-färjor och ULCC:s så körde i princip alla tillverkare någon form av Unix-baserat operativsystem. Idag börjar vågskålen tyvärr tippa över till Microsofts fördel.
Något som förbluffar mej är att Transas, Adveto och de andra ECDIS-tillverkarna som kör med Windows-kärnan är de som samtidigt pushar hårdast för "direct SENC-delivery" (något som tex Finland förgäves försökte rösta ner inom IMO). Det betyder alltså att man får sina kartor och NTM:s levererade rakt ner i sin ECDIS över internet, via tex NMT450- eller VSAT-uppkoppling.
Problemet är bara att ingen verkar ha tänkt på vad det innebär att nätverka en ECDIS!? I TV-serien Battlestar Galactica är networked computers förbjudna ombord på alla krigsskepp eftersom robotrasen Cylonerna kan ta sej in i människornas datorsystem om de är nätverkade. Är det verkligen ingen som reflekterat över hur sårbart Windows är för virus och trojaner och vad detta innebär för en internetuppkopplad ECDIS?
Är det Transas vision av framtiden att vi skall sitta med radaranläggningar gömda bakom brandväggar och med Windows Update och Norton Antivirus ständigt arbetandes i bakgrunden???
Vår SP90 sonar kör på Windows XP (något jag kritiserat Simrad hårt för) och jag säger bara en sak, när vi är på notfiske så rycker i vart fall jag ut nätverkssladden till SP90:n! Skitkul om man ligger på matjesen och precis skall kasta på en 200 tons fläck och får en Blue Screen of Death :-)
Nu är ju en sonar en så ofantligt mycket mindre kritisk komponent jämfört med en ECDIS, fartyg utrustade med Electronic Chart Display and Information System slipper ju faktiskt helt kravet på att ha papperskort ombord. Man överlever ju med en havererad sonar även om de ekonomiska konsekvenserna inte är särskilt kul. Nu tror jag visserligen att jag hade lyckats formatera och få liv i en död SP90 ute till havs, förutsatt att Simrad hade skickat all nödvändig mjukvara till mej över parabolen. Det hade troligen tagit 4-5 timmar men det är ju bättre än att behöva stimma till Norge med 400 liter i timmen...
Jag vill dock påpeka att Simrad varit mycket noga med hårdvaran till SP90:n, systemet ligger på en speglad RAID1-array och chassit är både robust och gummiupphängt. Vi har en ganska tidig SP90, som såldes innan SSD-diskarna gjorde sitt intåg på marknaden och jag kan inte anta annat än att Simrad idag kör med speglade Solid State-arrayer. Valet av Windows XP som operativsystem till styrdatorn ställer jag mej dock fortfarande frågande inför?Simrads båda konkurrenter Furuno och Kaijo Denki använder ju båda en microcontrollerbaserad lösning till sina sonarer...
Det finns ett latent fel i alla Windows-versioner som gör att om en viss del av startsekvensen avbryts så blir hela systemet korrupt bortom all räddning (förutom ett extremt komplicerat sätt som jag lyckats komma på men det är inte för vanliga dödliga). Rent praktiskt innebär detta att om du rycker ut strömmen ur datorn under en särskild period som varar drygt fyra sekunder när Windows XP loggan är framme och systemet laddar så blir en fil i Windows-kärnan korrupt. Nästa gång du försöker starta datorn kommer en liten markör blinka uppe i vänstra hörnet och då är du rökt :-)
Hemma i Sverige med pålitlig vatten- och kärnkraft ständigt flödandes ur väggen är detta problemet nästintill obefintligt. Men på ett fartyg, där blackouts är ett vanligt inslag i vardagen, skapar det stora problem. Strömbortfall när man fasar mellan olika hjälpmotorer samt axelgenerator är dagliga inslag ombord på många fartyg. Datorer ombord på fartyg är ofta konfigurerade med funktionen restart on AC powerloss, eftersom man annars manuellt skulle behöva gå och starta upp varenda dator i hela båten efter ett strömbortfall. Om strömmen sedan eftersviktar lite i samband med en blackout / fasning så är det inte sällan som den lyckas pricka exakt de där kritiska 4 sekunderna...
Nu skall man alltid UPS-skydda datorer ombord på fartyg men det är inte alltid de billigare, switchade UPS:er man ofta har på icke-navigationskritiska datorer klarar av en komplicerad serie av strömfall och strömpikar.
Nu kom jag in på ett litet sidospår här med radar, ECDIS och sonarer så nu får vi återgå till ämnet, den elektroniska fiskeloggboken. Vad gäller att köra fiskeloggboken som en Windows-applikation så har man också det problemet att "Windows" inte är EN produkt. De flesta fartyg kör fortfarande Windows XP eller tom Windows 2000. Det är ytterst få som ens övervägt att uppgradera till Windows Vista och nu är lanseringen av dess uppföljare Windows 7 bara några månader bort! Det är en uppsjö av operativsystem som en sådan applikation måste fungera på och detta bäddar för enorma kompatibilitetsproblem...
Det är beklämmande att Fiskeriverket redan gjort klart upphandlingen utan att rådfråga näringen först. Man borde presenterat alla alternativ man övervägde offentligt och öppnat upp för en transparent debatt kring frågan om den elektroniska fiskeloggboken.
Det är min bestämda åsikt att EU-fiskeloggboken är en alldeles för kritisk komponent för att köras som en vanlig Windows-applikation på "vilken dator som helst" och väljer man en sådan lösning så bäddar man för enorma problem, problem som näringen garanterat kommer få ta ansvar för. Därför är det viktigt att man rejält tänker igenom det tekniska konceptet bakom genomförandet av den elektroniska loggboken innan man rullar ut det, så slipper vi se en återupprepning av den pajkastning av anklagelser som skedde när VMS-systemet rullades ut...
Jag skulle nog vilja påstå att man tom kan diskutera om ens Linux är stabilt nog för såna här mission critical applications, jag tycker att man på allvar borde ta en närmare titt på riktigt beprövade gamla trotjänare som Solaris eller FreeBSD (eller kanske rent av ett dedikerat embedded-OS). VMS:erna från Thrane & Thrane kör ju "embedded" och där blev det tjafs om driftsäkerheten ÄNDÅ, så att köra med anything less på loggboken är ju ett rejält vågspel...
Något som är viktigt att poängtera är att bara för att man väljer tex Solaris eller BSD som backbone i systemet så hindrar inte det från att välja Windows för själva "editorn" (programmet där man fyller i uppgifterna i loggboken) på samma sätt som man kan använda den Windows-baserade terminalmjukvaran från Thrane & Thrane för att kommunicera med VMS:en. Den springande punkten här är att själva VMS:en är autonom. Du kan stänga av terminalmjukvaran, rycka ur kabeln ur datorn och slänga den i väggen om du vill, själva VMS:en kommer ändå att arbeta vidare i bakgrunden...
Så att kunna använda ett Windows-program för att "fylla i" loggboken är ingen dålig ide, det är tvärtom en riktigt bra ide eftersom de flesta är vana vid Windows-miljön och därför kommer uppfatta systemet som användarvänligt. Det måste dock finnas, på samma sätt som för VMS:en, ett autonomt grundsystem som är rock solid och alltid fungerar. Det behöver inte ha lika många finesser och vara lika användarvänligt som Windows-versionen av loggboken men man måste alltid kunna utföra alla de uppgifter som juridiskt åligger en...
Vi bytte i Helsingborg igår så nu är Thomas besättning hemma och Larsa är ute. Så nu får ni terrorisera dom i kommentarerna att dom skall skriva om vad som händer. Tog lite längre tid i Grenå än väntat för det var massa jobb på våra kassar och Glittvåg hade problem med sin separator.
Pappa satt och tittade på "Vad blir det för mat?" på plussen när jag stod och lagade mat. Den lille fjanten ble gaarn för allt möjligt :-) Han skulle prövat och komma ombord här och laga mat i 15-20 sekundmeter och rollar på +/- 30-40 grader så hade han nog fått hjärnblödning den mannen.
Östersjölax i ugn blev det. Det har verkligen varit noll bifångst denna resan, jag missade en torsk i början av resan och sen har det bara varit denna enda laxen som jag precis lyckades hugga in den gick ner i tanken. "Inte ens till kogers" bokstavligen med andra ord...
Jag såg i kommentarerna att det talades om Altairs rekordmakrillturer. Det krävs kanske lite förtydligande angående detta fisket. Kommentarerna fortlöpte enligt följande:
Anonym sa:"Altaire hade sålt för 40 miljoner de 2 senaste lossningarna"
Ja detta stämmer, 2 x 2000 ton á 10 kr kilot. Fångsterna har levererats till fastprisavtal till Norway Pelagic Selje.
Anonym sa:"Du menar att Altaire knökar ner 2000 ton makrill varje tur?"
Anonym sa:"Shit pomfritt du hade rätt, 2000 ton varje lossning!!! Undrar hur den kvaliten var?"
Anonym sa:"Är du dum eller frågar du om hur deras kvalite är när dom kommer med 2000 ton? Tror du Altaire har problem med att ta 2000 ton och att det skulle bli dålig kvalite? Så dumma är dom nog inte så att dom skulle ta för mycket i tankarna om kvaliten skulle bli dålig. Din orutin glänser igenom extremt mycket måste jag säga..."
Anonym sa:"Är det därför dom brukar snitta 10 kr och andra båtar 13-14 kr?"
Ang. det här med att "knöka ner" 2000 ton och kvaliteten osv så är detta inte en så enkel fråga som kommentatörerna verkar tro. Båda har på sätt och vis rätt och vi behöver inte anklaga någon för orutin för det är helt i sin ordning att ifrågasätta att lasta så mycket makrill på samma gång. Förklaring ligger helt enkelt i att detta är makrill som fiskats i djupet väster om Hebriderna nu när makrillen ligger i vinteride och knappt äter någonting alls.
När Altaire lastar 2000 ton makrill så har de ett fisk/vatten förhållande på 70/30, alltså 30 ton vatten för varje 70 ton fisk. När vi fiskar den feta höstmakrillen utanför Norge är lastförhållandet det omvända, alltså 70 ton vatten för varje 30 ton makrill. Om Altaire skulle lasta 2000 ton trålad makrill i östra Nordsjön på hösten när makrillen är full med maginnehåll så skulle lasten gått till oppmaling utan att blinka. Om ni kikar på Sildelagets inmälningsjournal så ser ni att de Skottar som fiskat under hösten "bara" haft med sej mellan 300 och 600 ton.
Om man istället fiskar makrillen på vintern väster om Hebriderna så är den enormt mycket tåligare. Troligen är kvaliteten trots detta inte riktigt lika god på grund av stora trålhal och det långa avståndet till Norge där man levererar, detta återspeglar sej också i priset som en av kommentatörerna påpekat. Den lägre fetthalten gör också att Japanerna inte är intresserade av vintermakrillen till sushi och sashimi vilket också påverkar priset negativt.
En annan faktor som påverkar priset söderöver är det faktum att om man skall leverera så stora kvantiteter på ett bräde så måste man ha någon form av levereringsavtal och generellt brukar priset vara lägre vid fastprisavtal jämfört med att sälja mindre kvantiteter på öppen auktion. Fördelarna av att på så kort tid leverera så stora kvantiter på samma gång uppväger antagligen till viss del det lägre priset. Det blir mindre bunkersförbruk och det behövs mindre mannskap då man endast trålar (även om Skottarna är fler när dom trålar än vad vi är på notfiske!)
Men sen kan det även vara en annan liten, kanske inte helt obetydlig, faktor som spelar in. Eller för att återge en mycket talande konversation som ägde rum mellan Thomas Bryngeld och skepparen på Sunbeam när vi köpte deras gamla båt:
Thomas Bryngeld:"Why don't you use purse-seining when you can get much higher price for the mackerel?"
Skotten:"I like playing golf more than I like hauling the pursenet..."
Och däri ligger väl kärnan i problemet, vi gillar att hala not mer än vi gillar att spela golf...
Ibland går det åt häcklefjäll, ibland inte. Sen finns det dom gångerna när man är så nära häcklefjäll som man kan vara, de få gånger man lyckas hålla sej på rätt sida om knivens egg...
Vår stora kasse har ju som sagt gått i två delar så nu har vi dratt med reservtrålen på babordstrumman istället för 1088:an. Det hade ju varit mycket smått så med lägre fångstpotential och mindre trål i åtanke drog vi på lite längre, trots väldigt bra att se. Å andra sidan så var det ju med just den "lilla" trålen som vi fick det där rekorddrat förra året...
Men tillbaks till nutid, förra drat blev det alltså helt plötsligt riktigt stor skarpsill så det blev ett bra dra i, inga kopiösa mängder men det var himla tungt. Att få in till slitduken var bara att glömma på Farbror Frej Tråldesign AB:s hemmabyggda kasse. Hydraulmotorn på vår frälsarwinsch fick sin nådastöt på det där drat vi tappade så vi får ta snurpet med övervajern nu istället.
Eftersom Polars frälsarwinsch är underdimensionerad i förhållande till allt annat ombord på båten så har vi endast 40m såndär tjock grön frälsarlina, resten av linan är i supertunn Dynex för att det inte skall bygga för högt på winschen (och därmed tappa kraft). Detta funkar normalt kalasbra, problemet är bara det att nu när vi tar in frälsarn med övervajern så är det 40 meter fram till winschen innan linan börjar spinna på. Detta i kombination med att vi hade massa ute på kassen gjorde att halva kassens vikt hängde i en lillfingertjock Dynex.
Det sjuka är att jag tror att det hade hållt om den bara varit ny men det var en såndär gammal och solblekt Dyneema. Den gick naturligtvis av och otroligt nog stod jag precis bredvid när det hände så jag lyckades med nöd och näppe fånga änden och surra den runt triplexen, det var nog 20 cm kvar av tampen när jag hade avslutat knuten :-)
Sedan fick vi slackat ut på winschen och fäste vajern direkt i den tjocka delen av frälsarn och då gick ju allt fingemang. Sen i med allt bröt som vanligt och börja pumpa. Efter vi hade pumpat in ca 100 ton så sa jag och Thomas att vi får nog ta och flytta ett hack på trumman så det inte sliter på samma ställe på kassen (det var ganska dåligt väder och kassen var ju så full så vi inte hade lyckats få in till skyddsnätet). När försökte ta så var det bom stopp och Thomas beordrade mission aborted.
Då fick jag plötsligt syn på lite duk under kassen som hängde misstänkt mycket slack. Ungefär samtidigt gapade Simon nere från tråldäck att "Öhh det läcker från kassen". Då tog vi in massa på frälsarn för att avlasta trumman så mycket så den orkade ta in. Och nog var det hål! Halva kassen var för smen av! Helt otroligt att vi fick in det och full last blev också...
Som de flesta säkert redan vet så införde EU för ett antal år sedan krav på spårsändare på alla EU-nationers fiskefartyg. Detta system kallat "VMS" (Vessel Monitoring System) har nu byråkraterna på IMO tyvärr sneglat på med förtjusning och beslutat att införa krav på att alla SOLAS-fartyg skall utrustas med sk. "LRIT" (Long Range Identification & Tracking). LRIT är en slags AIS på steroider, som med kraft av INMARSAT-nätverket uppnår verkligt global täckning.
Det är mycket oroande att världssamfundet på kort tid tagit sådana jättekliv i riktning mot ett totalt övervakningssamhälle och så blatant ignorerar skeppsredares rätt till integritet. LRIT-tekniken skiljer sej så radikalt på en rad viktiga punkter från AIS och VMS att det är en betydligt mer inskränkande och potentiellt farlig övervakningsinfrastruktur som nu rullas ut på våra världshav.
Många av LRIT:s förespråkare kommer säkert hävda att AIS är precis lika integritetskränkande som LRIT, bara det att räckvidden råkar vara kortare. Men AIS är till skillnad från LRIT ett helt decentraliserat system, det finns ingen "sambandscentral" och varje enskild AIS-transciever är helt autonom. Enheten själv och dess operatör är den som har kontrollen över sitt deltagande i "nätverket". Räckvidden är också den en viktig faktor att ta hänsyn till, AIS-systemet når ungefär precis så långt som behövs för säker navigation och lite till, men inte mer och det är en viktig skillnad...
Den springande punkten i jämförelsen mellan AIS och LRIT är att AIS-systemets huvudsyfte är att båtar i varandras närhet lättare skall kunna detektera och identifiera varandra. LRIT:s huvudsyfte är ren sneak and peak surveillance...
VMS-systemet kan också anklagas för att vara lika integritetskränkande som LRIT, men även här finns viktiga skillnader. VMS-systemet är skapat med enbart ett syfte i åtanke, att skydda fiskbestånden inom EU:s ekonomiska zon. Inget mer, inget mindre (är det tänkt iaf, sen kan detta system likt alla andra missbrukas).
Visst kan det kännas olustigt att veta att man ständigt är övervakad, att det sista fria yrket slutligen slagits i bojor. Hade haven producerat mer fisk än vad som funnits avsättning på marknaden för så hade problematiken inte existerat, nu är ju situationen den omvända och därmed måste någon form av kontrollapparat existera. Om VMS är det rätta låter jag vara osagt, i en framtid av ett välutvecklat ITQ och en välfungerande landningskontroll i alla länder så kanske man helt kan avveckla VMS:en?
Hur man än vänder och vrider på det har VMS iaf ett väl definerat och avgränsat syfte, till skillnad från LRIT. Både LRIT och VMS är till skillnad från AIS globala system men det finns ändå stora skillnader mellan dem. I VMS-systemet tar varje land emot sin egna flottas spårsignaler. Varje land har överhöghet över sin egna sambandscentral. Om ett fartyg från det egna landet endast uppehåller sej inom det egna landets ekonomiska zon kommer spårsignalen endast nå det egna landets kontrollerande myndighet. Det är endast när ett fartyg befinner sej inom ett annat lands ekonomiska zon som andra nationer får ta del av fartygets spårsignal och då endast den nation där fartyget för närvarande befinner sej.
Det viktiga är att det egna landet har suveränitet över sin egna sambandscentral och sin egna flottas spårsändare. I händelse av krig eller annat beredskapsläge kan alltså regering eller riksdag besluta att sladden helt enkelt skall "ryckas ur" uppe i Slite och att landets fartygs sändare skall deaktiveras.
Med ett fullt utrullat LRIT så skulle Bush rent teoretiskt kunna utradera hela Irans handelsflotta på fem minuter med ett samordnat ICBM anfall med LRIT-baserad målföljning och folket i Teheran kommer bara få titta på när hela deras civila handelsflotta, trots att den är utspridd över världshaven, omintetsgörs på ett ögonblick...
Det är min bestämda åsikt att man borde tänkt över saker och ting både en och två gånger innan man tvingar på all världens civila sjöfart LRIT...
Just precis när man trodde att fisket återgått till det normala så slår det till med full kraft igen. Vi hade massa och se på vårt nattdra men det var mycket smått i så det fångade mindre än det skrev. Vi har blivit så nojiga efter vi tappade kassen så nu har vi börjat med att köra när vi pumpar igen. Jag har aldrig sett det komma så bra som det gjorde denna gången, vattenavskiljaren hann inte ens med att svälja allt.
Myntets baksida är dock att pumpen ofta snurrar sej när man pumpar tillkopplat. Och just denna gången var nog det värsta jag varit med om, det var det sjukaste trasslet jag varit med om. Det har ju varit jobbigare att reda ut många gånger men då har det berott på dåligt väder. Men just mängden trassel denna gången var helt i en klass för sej :-)
Jag vill verkligen lyckas med att pumpa tillkopplat utan att pumpen snurrar sej för det finns så många fördelar. Det kommer svinbra hela tiden, det kan aldrig fastna på rodret och det sliter mindre på kassen för vattenflödet bär en stor del av vikten. Om vi inte kopplat ifrån på det stora drat så är jag övertygad att vi hade bärgat det. Vi har divlat fram och tillbaka med det här om att koppla ifrån / inte koppla ifrån i typ 10 år nu och vi har inte blivit ett dugg klokare känns det som...
Den andra besättningen har iaf gjort iordning så vi kan ta pumpslangen på notkranen istället för att använda den fördömda slangtrumman och det går ju ungefär hundra tusen miljoner gånger snabbare och smidigare. Erik kommer väl bli jättesur på mej nu men det är säkert inget fel på just hans slangtrumma utan jag tror snarare felet ligger hos konceptet "slangtrumma" i stort...
När vi var på väg ut så körde vi mot Banana för det var en gäng som låg nordost om där och drog. Vi var dock inte överexalterade över det dom låg och drog på så vi körde vidare nordöver. Vi fastnade vid Klints bank där vi fick satt på nått.
Jag vet inte riktigt vad han har dratt på för grej för jag låg och söv men det var skapligt i när vi skulle ha in det. Vi fick bogsera opp skiten för att få in på tromma, frälsarn kom dock in ganska lätt för det rullade såpass mööt. Sen när vi väl hade fått i pumpen så rann det inte te. Efter ett tag, efter att vi hade släppt ut riktigt mycket på frälsarn så kom det. Men sen så minskade det igen. Då gick jag och joxade lite i frälsarn för att få fart på det hela igen.
Vad som hände då det vette fåglan för pumpen gick i två biddar och nån minut senare gick kassen i två biddar den med! Först fattade vi ju inte vad som hände, direkt efter jag hade tagit in på frälsarn så kom Thomas och gapade att det bara kom vatten helt plötsligt. "Pumplöttet måste ha sprucket" sa jag. "Nej, nej, nej, det kan det inte ha gjort" replikerade Thomas irriterat.
Båda hade ju på sätt och vis rätt. Det som hade hänt var att godset på pumpen gått av så hälften av pumphuset hängde kvar på kassen, resten av pumpen hängde fritt och pumpade vatten. Men det visste vi ju inte om då när vi stod som fån och undrade vad sjutton det var frågan om. Det trista var att nån minut senare så sa det ritch ratch i kassen. Det skumma var att den gick av högst upp, helt oberoende av den söndriga pumpen. Tungt har det varit iaf för rullen var helt blanksliten och lyste som silver. Vi fick iaf bärgat all grej genom frälsarn som tur var.
Otroligt nog hade Vederlax exakt samma 14-tums Karmöy-pump som oss så vi kunde ta de söndriga delarna från hans pump och laga våran med. Så nu drar vi igen, fast med den lilla trålen. Vi skall byta kassen till den stora trålen under nästa Glittvåg-dra. Glittan fick 100 ton i sitt dra, fast hans trål var sönder så det kunde varit mer.
Nu är vi på väg mot fiskeplats. Bytte i Helsingborg i natt. Var massa trött så jag gick direkt till kojen efter att ha plockat in provianten. Har man tur så kanske man kan få en normal dygnsrytm denna turen :-)
Vi passerar strax Bornholm som sagt, det är lite blåsigt men det kommer akterifrån så det är ganska behagligt ombord. Har städat och röjt upp lite under förmiddagen och nu får la man ta och laga till nått krubb. Sen skall jag ta och trycka in XBMC Media Center på HTPC:n i mässen som jag har skullat göra i typ ett år nu.
Jag har ännu inte hört nått om var fisket är beläget just nu så jag vet inte exakt var det bär av. Fast vi kanske får ta och stanna till och försöka bärga Glittvågs kasse eller nått, jag vet inte vad cheferna har bestämt...
Nu har bloggen fått sej en välbehövlig ansiktslyftning. Nu kommer väl klagomålen att hagla in antar jag :-) Pga min redesign så kan det hända att bloggen krånglar lite framöver, alternativt ser knäpp ut om jag testar och har mej. CSS är inte min starka sida så jag har mest pillat i koden lite på måfå för att få det att se ut som det gör nu. Jag har än sålänge bara prövat den nya designen i Firefox 3 på Ubuntu och Firefox 2 samt Internet Explorer 7 på Windows så ni får gärna kommentera hur det funkar på just er dator och webbläsare.
Ungefär kl. 23:20 den 31 December 2008 började jag känna att här står det inte rätt till... Fick kasta mej i bilen (nykter som tur var) och köra hem. Tolvslaget spenderades frossandes framför TV:n när nån löjlig kulturpersonlighet tog sej själv och nyåret på alldeles för stort allvar. Sen blev jag bara sämre och sämre...
Först trodde jag att jag fått såndär lungödem (kemisk lunginflammation) för att jag målat shelterdäcket under mellandagarna. Men tyckte det var märkligt eftersom jag haft mask hela tiden och inte ens känt av någon huvudvärk. I själva verket var det en monsterinfluensa som drabbat mej och som hållit mej sängliggande ända tills nu...
Något som slagit mej är hur ruskigt effektivt Panodil är. Hur kan något som är receptfritt och helt lagligt i Sverige vara så bra!? Och hur klarade sej folk på grottmänniskotiden när dom inte hade Panodil! :-)
Man mår totalt skit, hela kroppen värker och man hostar lungorna ur sej, sen tar man en Panodil så går det typ en kvart sen sover man som ett litet barn i fyra timmar. De nästföljande två timmarna innan man får ta nästa Panodil är en plåga då man bara ligger och väntar på att få ta nästa tablett...
Vad gäller Polar så är det naturligtvis dom andra som är ute eftersom vi gjorde sista turen innan jul. Det var tydligen riktigt bra fiske för hela flottan, igen. Polar hade fått 250 och 200 ton och Ahlströmarna hade sprängt en kasse...
