Är det bara Mannerström som kan?

Jag har börjat bli mer och mer irriterad på restauranger den senaste tiden. Har varit med två svensexor på Hard Rock Cafe på Avenyn, totalt värdelöst varje gång. Galet otrevlig personal som bara verkar besvärade, skalar ner menyn när man förbeställer för stort sällskap och blir superarga när man undrar vad som hänt med den reguljära menyn samt har råvaror som får magen att börja bubbla. Även vid sporadiska besök i mindre sällskap har det varit en ytterst oangenäm upplevelse.

Joe Farelli's, också på Avenyn, visst har dom god mat men varför får jag springa på toaletten efter vissa besök? Är det köttet som är gammalt eller har dom toan inne i köket? Bakläxa oavsett vilket. Ytterliggare en Avenykrog, El Corazon, som faktiskt imponerade något efter ombildningen från Peppe's Pizza har nu totalt fallit ner i slentrianträsket. Oxfilén jag fick där senast kanske hade kunnat mäta sej med min egna, en dålig dag på sin höjd, om den tillagats i hård kuling och såsen tappats ut på durken tre gånger!

Om vi sedan lämnar Göteborgs paradgata (där maten om någonstans borde vara top notch) och tittar lite på omhuldade Pasta Haus, så sure, det smakar inte rävgift. Men på mej har dom lyckats pricka in smått otroliga 100% på rännesketa (har varit där tre gånger och det var räserbajs varje gång!). Och vad hände egentligen med Pasta ETC? Länge svunna är tiderna då detta föredetta smultronställe tog en på kulinariska resor till galet låga priser...

Så min fråga lyder? Är det bara Leif Mannerström som kan?



Folk tycker Sjömagasinet är dyrt. Men jag skall berätta en hemlighet för er: Sjömagasinet är inte dyrt, det är snarare extremt billigt!

Vi var nyligen (under båtsemestern) och åt på ett ställe i Lysekil som heter Pråmen. Där åt jag någonting dom kallade för Gödkalvsentrecote till en kostnad av 265 kr. En kompis valde att förtära Marulken mot en finansiell belastning om 295 kr. Bortsett från det mycket angenäma sociala umgänget var besöket tämligen poänglöst, ur kulinarisk synvinkel var det att betrakta som näringsintag. Och marulksätarna tror jag definitivt är beredda att skriva under på detta.

För 90 kr mer hade de kunnat få en Persiljestekt ishavstorsk på magasinet och för 120 kr mer hade den Halstrade hälleflundran varit deras. Den stora frågan är vad som är billigast egentligen: 295 kr för ett oinspirerat hafsverk din mage kunde varit utan? Eller 415 kr för att få dyrka i ett mat-tempel som sätter din tunga i gungning?

För att dra en analogi: Jag har en kompis som för ett bra tag sedan köpte en 50 tums bakprojektions-tv från Tyskland för 13 000 kr. Detta tyckte han var en alldeles ypperlig affär och skakade på huvudet åt alla som betalade nästan det dubbla för en lika stor plasma-tv vid samma tidpunkt. Men bakprojektions-tv var tydligen ingen hit för nu har denne person gått och köpt sej en LG-plasma för 17 000 kr! En annan kompis köpte en Pioneer plasma-tv för 30 000 kr vid ungefär samma tidpunkt som den andra köpte sin bakprojektions-tv.

Under tiden Pioneer-ägaren njutit av bekymmersfritt ägande med konsekvent bra bild åratal i sträck, har den andre fått leva halva tiden med en sunkig backprojection med overscan som man knappt kan använda på dagen (knappt på natten heller för den delen). TV:n har dessutom varit stor, tung och ful under hela denna tid och sedan har en ny fått fraktats hem och burits in!

Så vilken TV var billigast? Den för 13 000 kr som sedan ändå fick ersättas av en för 17 000 kr? Eller den vars ägare gick och köpte en Pioneer för 30 000 kr direkt?

Visst inser jag att man kan sälja den gamla TV:n på Blocket. Men att behöva sälja något på Blocket är den direkta antidefinitionen av "bekymmersfritt ägande". Även om du blir av med den till slut så har du varit tvungen att leva med skiten! Men till saken hör att en Pioneer kostade inte ens 30 000 kr då och den har än idag bättre bild än LG:n för 17 000 kr.

I rest my case!

Några YouTube-favoriter:

Gardar i orkan på kolmulefältet:


Arnöytind ligger med riktigt tungt NVG-kast:


Askell med stort NVG-kast i Isländsk fjord:

Båtsemester 2009

Vi har varit en gäng på båtsemester uppe i Bohuslän nu under veckan som gått. Vi avgick på måndag förmiddag och kom hem sent på fredag kväll, så det har varit en ganska kort tur. Anledningen till detta var att vi skulle hem till ett bröllop igår lördag.

Vädret är ju minst sagt bedrövligt nu så det var väl lika bra att vi kom hem. Men under veckan som gått har det faktiskt varit några riktigt goa dagar, det ostadiga vädret till trots. Det var som att den lilla blåa öppningen i himlen följde med just våra båtar!

Det mobila bredbandet var med ombord men jag var förbjuden att blogga av mina medresenärer! Det är egentligen helt sjukt vad bra mobilt bredband är nuförtiden. Jag fick över 2 Mbit/s på mitt Telia när vi låg på sydvästsidan av Härön och tjejerna i en av de andra båtarna satt med en Tre-dongel och streamade Allsång på Skansen via SVT Play ute på Hållö!

Som ni ser på bilderna i slutet av inlägget så fick vi några riktiga as till makrillar innanför Måseskär. 10 stycken blev det totalt och dom var på mellan 600 och 900 gram allihop! Hade man fått ett kast på 200 ton med bara den sorten så hade man kunnat gå å köpa sej en Azimut 58 sen!



Och på tal om löjligt överdimensionerade yachter, är det nån mer än jag som noterat hur sjukt stora fritidsbåtar folk har nu för tiden? Det är Beneteau Cyclades 43 till höger och Jeanneau Sun Odyssey 49 till vänster och när man minst anar det dånar en 50-fots Fairline Phantom förbi!

När man som liten var på båtsemester med föräldrarna fanns det något som hette NordWest 390 som var nått av det fetaste man kunde stöta på! Och att få en skymt av "monstret" NordWest 420 var den stora "boatspotting"-drömmen! Har du en NordWest 420 idag så pissar folk på dej :-)

Men denna båtsemestern var inte bara ett uppvaknande för mej vad gäller folks finansiella status utan jag fick även lära mej ett (för mej) helt nytt begrepp, nämligen "bryggseglare". Det var nämligen så att när vi i fredags återvände med båten till marinan KMS Nordön så satt det folk i några av båtarna i hamnen. Jag frågade då min kusin Thomas: "Varför äter dom innan dom går ut? Är det inte bättre att komma iväg på direkten?" varpå han svarar "Ähh dom därä är ju bryggseglare".

Konversationen som fortlöpte sedan påminde till stor del om den gången när farsan trodde att "after work" var någonting jag hade hittat på för att irritera honom!
I korthet kan man säga att Thomas Kjellberg fick ägna ungefär en kvart åt att övertyga mej om att "bryggseglare" verkligen finns. Det som till slut fick mej att tro honom var en rätt ball bild jag fann via Google på en parabolantenn fastskruvad(!) i en träbrygga. Dessutom var det en skrovgenomföring för RF-kabeln i fören! Skulle lagt upp bilden här men kan tyvärr inte hitta den igen...

Nått ställe utmed Bohusläns kust:


Utsikt från sittbrunnen på båten vars namn inte får nämnas:


Dom små kräken ligger och solar vid Måseskär:


En G6+ på väg ombord:


Riktiga fetingmakrillar:


Dåligt med salt ombord så Thomas K kokar i havsvatten:

"Tyst vår", "Tyst hav" och "Tyst kusttrafikzon"

Egentligen hade jag tänkt skriva något om Röda Khmererna, "revolutionen" och vad jag skulle vilja göra mot Transportstyrelse-anställda och deras döttrar om jag åtnjöt åtalsimmunitet, men jag skall försöka lägga band på mina känslor och approacha det här ur en lite mer intellektuell anfallsvinkel.

I senaste utgåvan av Yrkesfiskaren kunde man läsa följande:
"Det har förekommit att fiskefartyg passerar genom kusttrafikzonen utan att ha redskap ute och då hävdat att de är sysselsatta med fiske eftersom de letar efter fisk. Detta är en felaktig tolkning och regeln har förtydligats i den nya utgåvan."

Detta i något slags PM eller "rundskriv" från Transportstyrelsen. Att man publicerar så målriktade formulering direkt i YF kan på "byråkratiska" inte tolkas som något annat än att man förklarat krig mot fiskenäringen! En mångtusenårig traditionshävd mot artificiella regler satta av en organisation som aldrig hade funnits om bara isberget legat några meter mer åt styrbord (attans!). Parallelen med seismikkskytingen i Vesterålen är mer än tydlig. Vad är det i det svarta guldet som har fått byråkraterna att blunda för värdet av det som varar för evigt?

Det är intressant hur byråkraterna lyckats ta just den regel som är satt att skydda oss och vända den emot oss! Den enda regeln som faktiskt är utformad för att försvara våra intressen har blivit deras främsta vapen mot oss.

Kusttrafikzonerna är ju sätta där just för att försvara såna nationella intressen som sjudande båtliv och kustfiske. Men när man trampar fram över denna "förbjudna mark" är där dött som i graven. Hur tomma skall våra kusttrafikzoner vara innan ni jagat ut den sista skutan? Där är ju inte ens någon där i dagsläget och de stora ruttgående handelsfartygen kunde knappast vara gladare än om vi bara höll oss i ITZ-områdena (de lär knappast sakna oss i TSS:erna!). Så jag undrar, vems agenda företräder ni?

Men Stora Schizofrenipriset går nog ändå till KBV som i fallet med kusttrafikzonerna argumenterar emot sej själva.

KBV har i ITZ-konflikten konsekvent hävdat definitionen "bedriver fiske" ("engaged in fishing") som enbart när redskapen är i sjön. Simrishamnsfiskarna (som KBV dragit till domstol i frågan) som argumenterat för att hela fiskeoperationen skall omfattas av "bedriver fiske" har konsekvent avfärdats. Det som är intressant är att KBV för ett antal år sedan, när systemet med veckoransoner och helgstopp rådde, var mycket måna om att definitionen av "bedriver fiske" skulle innefatta hela fiskeoperationen inklusive att leta efter fisken (vilket man då argumenterade FÖR i flera rättegångar).

När ska byråkraterna bestämma sej hur dom vill ha det? Vi blir bötfällda om vi inte skickar in loggboksblad om vi så bara kör över till Skagen för reparationer med motiveringen att "ni bedriver fiske i juridisk mening så fort ni lämnar hamn". Sen när den definitionen för en gångs skull råkar vara till våran fördel, ja då gäller helt plötsligt det rakt motsatta!

Church of Astrid

Efter en diskussion på holma igår om hur bra Astrid egentligen är, rådde Jacob Claeson mej att jag borde starta en nyreligiös rörelse för beundran och dyrkan av Thomas- och Börje Johansson. Diskussionen spände från att Astridarna bara är "bra" till att dom är "helt galet insanebäst", ordet "dålig" yppades naturligtvis inte ens av de mest härdade kritiker :-)

Det är så roligt att höra "icke-troende" tala, dom tror nämligen på fullt allvar att dom skulle kunna mäta sej med bröderna Johansson! Har ni hört så dumt? Men då har dom heller aldrig legat och kastat bredvid Börje och känt hur det känns att alltid få 20 ton mindre! Och hur fort man än tar in noten, hur smidigt allt än går, så är dom alltid snabbast ändå. Nä, vi borde alla gå runt och hålla i deras innerfickor!

Jag tänkte att som kampanjmaterial till min nya religion skulle jag ta och lägga upp dokumentären om Leif när dom hade "Plastrid". Den är himla fräck! Vi har den liggandes ombord på Polar nånstans, skall ta och leta fram den. Leffe på YouTube, det är grejer det!

Bad och V12:or...

Det är galet varmt nu och med den bärbara i knät blir det inte direkt kallare! Men vi gillar värmen skarpt, tio grader till hade inte gjort något! Det känns riktigt kontinentalt.

Det är ju inte direkt klimat för att uggla framför datan och blogga men jag får väl ta och skriva nått så ni som knarkar mest blogg inte får delerium :-) Fiskare är ju inte direkt kända för att jobba ihjäl sej när det råder högsommarvärme, men vi har faktiskt grejat lite med båten. Vi gör stora 40 000-timmars servicen på motorn, så vi har lyft toppar, kolvar och foder och så skall ramlagren bytas. Jag kan inte så mycket om det här med motorer så Larsa får väl utveckla det hela i kommentarerna om han vill!


Tänk att tolv stycken såna här metallklumpar och lite förmultnad dinosaurie kan dra fram en båt som väger tusen ton över världshaven!

De invigda bloggläsarna vet säkert att det sitter en Wärtsilä NOHAB 12V25F i Polar. En V12:a alltså = många prylar att hissa upp ur maskinrummet. Jag antar även att ABB skall komma ner och överhala turboaggregaten såsmåningom. Detta är faktiskt första gången som vi känner att vi inte är totalt ihjälstressade av allt som måste göras. Om man tittar utanför maskin så har Thomas Bryngeld bytt några rör på brandlinan som hade sett bättre dagar. Han har också börjat slipa lite rost i det som vi kommit att döpa till "det sista skethölet". Det som jag gjort är att jag gått och vaskat minutiöst (är inte klar än så klaga inte) så att vi, om vi får lust lite längre fram, skall kunna "lagningsmåla". Notfiske käkar färg till frukost - det är en sak som är säker, fast i gengäld slapp vi ju ha lämmarna med oss.


Ovan syns grafitmoderatorerna till bränslestavarna i Polars KLT-40-reaktor.


När vi inte varit i Polar och grejat så finns det bara en sak man kan ha i huvudet som fiskebäckare och det är sol och bad!


Bada! Bada! Bada!